Ett par dagar har huvudet varit fullt av tänkande på sjukstugan och alla människor, som kommer att få lida för att landstingspolitiker inte kan tänka längre än till sin egen politiska karriär! Jag ringer runt för att skaffa mig kunskaper så att jag kan berätta för folk och få reaktioner. Vi skall inte ge oss!

Ett härligt avbrott var att kusin Claes ringde från Värmland och berättade att han och fru Birgitta kommer och gästar oss i början på maj. Så himla roligt. Vi träffas ju inte överdrivet ofta med 80 mil emellan oss. Han är som en bror, en kär bror.

Igår hade vi en underbar stund efter middagen. Värmlands-Göran var med JP och Elsa och Göte på middag. Han hade tagit med sig sin fiol (han är riksspelman) och satt en lång stund på vedlådan och spelade alldeles otroligt fint. Tala om att få ståpäls... Tusen tack, mange tacker, tack, tack, sa alltid farbror Alfred i Blomskog.

Nu skall jag koppla av en stund med min mysbok och sedan koja. God natt.

TACK kära svägerska för den superba middagen! Vilken lyx för oss att du finns. Jag försäkrar att det var lika underbart gott, trots att jobbet också idag gjorde att jag kom när ni andra ätit färdigt. Och jag fick efterrätt fastän jag kom för sent!!! Dessutom blev du inte arg och förnärmad. Du är toppen.

TACK också JP och Göran för all hjälp på lagårdstaket! Guld värt. Middag hos oss alla ni på söndag?
Det har ni gjort rätt för...

Jag är jätteupprörd!
Vi bor i glesbyggd och är beroende av att ha en bra akutsjukvård nära oss. Avstånden är stora och väderförhållandena ofta svåra. Om man blir akut sjuk är hjälpen långt borta - och nu blir den ännu längre bort på grund av politiker i Landstinget, som inte bryr sig om invånarna i Norrlands inland!
Avstånden är stora: Från där vi bor är det 2,5 mil till Dorotea, det är 7 mil till Vilhelmina, 17 mil till Lycksele och 25 mil till Umeå.
Hittills har vi haft akutvårdsplatser på sjukstugan i Dorotea och alltså haft tillgång till jourläkare ganska ofta + personal på nätterna att kontakta om det varit riktigt akut. Ambulansen har funnits för Dorotea Kommun.
NU har landstinget beslutat att ta bort våra akutplatser! (Nästan alla ledamöter är från kusten - Umeå, Holmsund, Vännäs, Kåge Skellefteå...)
Följder:
* Helt stängt, mörkt, ingen personal i Dorotea från kl. 17 till 08 varje kväll/natt. Likaså från kl 17 på fredagar till 08 måndag morgon.
* Vid akut sjukdom skall vi vända oss till Vilhelmina - 7 mil. Om man bor i Borgafjäll är det 15 mil. Eller till Lycksele 17 resp 25 mil. Till Umeå är det 25 resp 35 mil...
* Ambulansen skall nu också serva Åsele kommun (som blir av med sin) med 450 extra utryckningar per år. Från ena änden till den abdra i Dorotea-Åsele kommuner är det ca 23 mil.
* Åseleambulansen ersätts med en sjukbil, som skall bemannas 24 tim/dygn med sjuksköterska/undersköterska. Dessa skall rekryteras ur de som blir övertaliga i Dorotea. Ingen har erfarenhet av akutsjukvård och ingen ambulanssköterske eller narkosutbildning. Det blir dessutom inte billigare!
* Närmaste helikopter finns i Lycksele och är rdean nu överbelastad.
* Frånvaron av möjligheten att få ha sjourer i Dorotea gör det mycket svårare att få stafettläkare.
* Det finns nu två ST-läkare och ibland stafettläkare. ST-läkarna skall beordras att ta jour i Åsele. Hur skall de orka?
* TID ÄR LIVSVIKTIGT! skriver landstinget i sitt fina utskick. Löjligt. För oss i inlandet gäller tydligen inte det!!
Vi kommer aldrig att hinna till behandling (Det skall vara max 4 timmar!) om vi får en stroke. Vad kostar det samhället?
* Våra anhöriga kan inte vara hos oss om vi blir akut sjuka och forslas 10-15 mil bort. Ingen hjälp från dom.

Man skall ju inte önska ont över människor, men det är inte utan att jag önskar att de politiker som tagit dessa beslut bryter ett litet ben i Borgafjäll och åtminstone en gång får uppleva rädslan, smärtan och förtvivlan vi känner till vardags. Var finns empatin?

Landstinget skulle ägna sig BARA åt sjukvård - inte en massa annat! Då skulle pengarna kanske räcka åt oss också.

Nu skall jag lägga mig och försöka sova. God natt!

Nu blir det en veckas vikariat igen. Det skall bli roligt att träffa fyrorna igen och fortsätta med jobbet tillsammans.

Sedan vi hördes senast har vi varit på turne till Östersund eftersom Johans riktiga födelsedag var i torsdags. Han kom hem från jobbet i Sollefteå mitt på dagen och vi ville inte att han skulle behöva laga mat på sin dag. Alltså dök vi upp med fläskfilé och en fantastisk potatisgratäng (den blev jättebra Elsa - på ditt recept! Tack!). Grannfamiljen kom in och vi hade en så trevlig kväll tillsammans.
Dagen därpå gjorde Hjalmar och jag kvarvarande matteläxa vid frukostgröten och jag följde honom till skolan. Det blev en kaffekopp och några ärenden på stan och så körde vi hemåt.

Nu har Gunnar skottat snö i två dagar. Med traktorn och snöstyran. Idag kom Jon och hjälpte till. Härligt. JP kommer med Näsets stora nytraktor och bökar undan och Magnus tog smedjetaket igår. Det är tungt på taken nu och vi är ju inte direkt bra på att klättra på tak, Gunnar och jag. I morgon skall JP och VärmlandsGöran komma och fixa lagårdstaket. Vad det är underbart med hjälpsamma människor!!!

Nu skall jag i duschen och sedan fortsätta med min bok en stund. Skall ju upp klockan sex!! imorgon. Fy katten.

God natt.

För exakt 40 år sedan var det ganska jättejobbigt denna natten. Johan var på väg. Vi hade åkt från Tibro till BB i Skövde i full snöstorm och han hade inte bråttom att komma till världen. Frampå morgonen kom han Johan Gunnar med sina jättestora fötter.

Vår Johan fyller alltså 40 år imorgon den 19 januari. GRATULERAR på din stora dag. Vi hoppas att den blir bra och att du kommer hem till din familj utan att vara alltför trött efter två långa arbetspass på ambulansen i Sollefteå. 

Utanför fönstret viner det och snön fastnar på glasrutan. Gunnar har varit på virkeshustaket och på tklet över brokvisten och varit snösväng. Den är tung, snön, säger han. Skönt att Petter hjälper till på lördag! Det luktar gott av nybakt i hela huset. Ugnsluckan står på glänt för att skorporna skall torka och därifrån sprids doften av vanilj. Jag har släckt alla ljus (är tokig i ljus denna tiden - ja alla tider) och nu skall jag lägga mig och prova en ny bok.

God natt och sov gott.

Vi var en sväng in till Dorotea idag. Gunnar besökte tandläkaren och blev 1700 kronor fattigare... Som plåster på såren fick vi fika hos Ulla och Kjell under en mysig pratstund. Så hämtade vi två killar - så att dagen på dagis och fritids inte skulle bli så lång.
Hemma i Bellvik blev det rester från helgen och nu är kylskåpet tomt. Dags att börja tänka på en ny matvecka. Till helgen kommer Petter en stund och hjälper oss att skotta lagårdstaket och då är det ju kul att ha något gott att bjuda på efter slitet. I morgon skall jag i alla fall baka bröd så att vi slipper det tråkiga köpebrödet.

Nu skall jag läsa färdigt min bok. God natt.

 

Vi åkte hem för att skotta snö! Det har kommit en hel del och Gunnar har haft det han har gjort. Jag har bakat litet skorpor och ordnat telefonsamtal och ärenden. På eftermiddagen körde vi tillsammans med Elsa och Göte till Åsele och fick en helt superb middag hos syster Gunnel. Hon är bara otroligt duktig att få till mat så att man kan äta sig fördärvad! Jag måste nog börja använda hennes recept på webbsidan "kokaihop".
TACK Gunnel och Björn för både mat och trvlig samvaro!

När vi körde hem var det massor med älgspår - men vi såg bara en hemma på Bellviksvägen. Inte konstigt att det sker olyckor som folk kör!! Men vi kom säkert hem i alla fall. Nu sitter jag med en slät kopp te och sedan skall jag koja.

Idag blir det litet fler bilder från vår nyårsafton i Borga tillsammans med våra vänner från Sundsvall. Vi hade jättemysigt och kul. Härligt att ha vänner som ni.




Första dagen på det nya året 2012. SNÖ. Underbart trots att det var skottning. Jag gillar snö. Nu skall jag börja åka skidor.

Jag önskar att år 2012 skall bli ett bra år för oss alla!
Det viktigaste för mig är att alla i min familj och alla mina vänner får vara friska och ha det bra. Tidigare har jag släntrianmässigt sagt det, men denna nyårsdagen känns det, med tillbakablick på 2011, som en oerhört allvarligt menad önskan.

Alltså från Gunnar och mig:

                                                    Gott Nytt År!

Hej där, nu är jag tillbaka i etern.

Det har varit en intensiv tid sedan vi sågs sist. Lucia i Ås, en jul extra här i Bellvik lördagen innan den riktiga. Så kom Åsborna tillbaka dagen före julafton för att vara med oss över helgdagarna. Dessutom har jag försökt hinna göra julfint för att alla skall känna stämningen. Men det blev inget julbak i år. Gunnar och jag tar oss en tur till "Fantastiska Fiket" när vi får kakabstinens... Tack för det svägerska.

Nu har jag haft en sittastillochvaratröttdag. Skööönt att det har snöat och blåst utanför. Det enda jag har gjort är att dammsuga och tvätta av golven. Annars har det bara blivit slöande och läsande och kaffedrickande och en kort promenad.

Nu skall jag slötitta på TV en stund och sedan fortsätta min bok - Spinnsidan (jättekul och finurlig!) - i sängen.
God natt alla.






Och så till den riktiga julen. Skinkan är kokad, grönkålssoppan är klar och ris a la Maltan står i kylen. Då kom Tomten. Men det var inte samma tomte som veckan innan sa Hjalmar: Denne hade glasögon...



Så äntligen var han där...









På annandagen gav vi oss iväg till Petter och hans familj i Vilhelmina. De hade firat julen som vanligt ihop med Marias familj och nu var det vår tur att få rå om dem ett tag. Det kändes så mysigt att skratta ihop med dem och känna värmen hos dem. Härligt att alltid känna sig välkommen! Vi beslutade att nästa år skall vi för första gången vara på julafton hos dem. Det är nu bestämt och de andra pojkarna får komma hem en annan av juldagarna till Bellvik. Dags att ändra traditionen. Dags att få få bli ompysslade.



Och så plötsligt är allt över, som man planerat och funderat och känt förväntningar inför. Varje år är det lika konstigt. Dagarna innan jul och själva julen är så intensiva så tystnaden och stillheten efter är nästan overklig.

Idag har jag varit i Vilhelmina och länsat affärerna. Det gick riktigt bra att hitta önskelisteklappar till både pojkar och töser. Jättekul!

Nu skall det bli skönt att krypa isäng. Natten som var blev det bara några timmars sömn på grund av en massa envetna tankar. Det kan bli så ibland... Så nu säger jag god natt till er alla.

Idag har jag inte gjort många knop. Hostar och mår bara trött. Har målat litet på lister och bokhylla, servat Gunnar med fika och mat mellan snöskottning och lackning mm i snickarboa. Ute har det alltså snöat nästan hela dagen och nu börjar det se ut som vinter. Tack för det. Allt känns ljusare och mycket renare.

I morgon skall ja köra ner till Oves Sport i Rossön och handla julklappar till min skidåkande familj. Direkt därifrån ger jag mig iväg till Dorotea för att hämta killarna på fritids och dagis. De gamle blir sena från jobben. När jag kommer hem skall vi sätta upp hyllor och börja fylla dem litet med krukväxter. KUUUL!

Nu skall jag sova bort förkylningen, som alltid min pappa Kurt sa när jag var liten.
God natt.

Gunnar har lackat färdigt rummen sista gången idag. Nu skall de torka ett par dygn innan vi vågar belasta dem med möbler. Men hjälp vad det skall bli härligt att få tillbaka det stora köket och hela andra våning. Mina Bruno Mattsson-stolar kommer att passa jättefint vid den vita bokhyllan och hur i alla dagar skall jag sätta upp tavlorna på dessa rena, nya, fina väggar. Måste tänka mig för!Inga spikar i onödan nu inte.

Alltså var helgen i Ås inte kul. Jo, med barnen, men inte med min näsa och mitt huvud. Skulle gått på både Jamtli och skidskytte, men det var ingenting för en frysande kropp.

Elsa och Göte gjorde paus i kakbaket och kom och åt vardagsmiddag. Kul när de kommer till oss som omväxling. Men det var trångt i köket med fyra vid ett halvt matbord...

God natt och sov gott!

GRATTIS min "gamla" kollega Ingrid Lövgren från Svanabyn på din födelsedag. Det hade varit kul att kunna åka in och fika med deig idag - men jag är riktigt utslagen av min förkylning! Du skall ju jobba veckan före jul också. Vi tar det då va?! KRAM från mig i alla fall.

Ja, jag är bara trött. Det enda jag orkat idag är att laga litet vardagsmat och suttit vid datorn efter att ha givit mina hyllor ett lager vit färg till. Det var en otrevlig förkylning jag fick i helgen. Tyvärr hade den redan brutit utnär vi kom ner till Ås. Jag erbjöd mig att vända och åka hem, men det tyckte de inte att vi skulle. Hoppas, hoppas att jag inte smittat!!!!

Här skall ni få de sista bilderna från Nepalresan. Sedan går vi tillbaka till verkligheten och Bellvik i Sverige och strax före jul. Var så goda:



Vi kände oss riktigt hedrade av att vara gäster när Asphodel School hade sin fest, men det blev en otrologt lång dag. Vi hade räknat med att hinna göra litet ärenden på eftermiddagen, men föreställningen och alla stipendieutdelningar och tal tog sex! timmar. Det hade väl ordnat sig om allt hade börjat klockan 11, som det stod på inbjudan, men vi glömde att det var NEPALI TIME... Alltså kom det inte igång förrän klockan 13.



Lollo och jag avvek tidigare än Ulf och Kerstin och åkte till hotellet dit Kadji Sherpa kom. Han var med Ulf och mig på turen till Everest Base Camp för sex år sedan. Då var hans lille son tre månader. Sedan dess har jag satt undan en slant då och då för att sponsra den lille så att han skulle kunna gå i skolan. De pengarna fick Kadji nu. Det har gått bra för Kadji. Tack vare den vinterutbildning jag betalade för har han bra med expeditionsjobb och har varit uppe på Mont Everest flera gånger.
Nu kom han direkt från en expedition med en grupp från Skottland för att hinna träffa mig.



Det var så otroligt vemodigt och sorgligt att lämna Nepal denna gången. Kanske var det den sista. Men en stor del av mitt hjärta kommer alltid att finnas kvar där. Halsdukarna vi får till avsked säger oss att givaren lämnar en del av sitt hjärta till oss att vårda och känna kärleken ifrån.
Ja jag känner verkligen det. Skall inte glömma. Är där i tankarna - ofta.

Några korta rader i röran.
Vi jobbar för fullt för att få allt att bli klart innan jul. Två golv putsas, vitbetsas och sedan lackas två gånger... Det tar tid! Under tiden gör vi korta utflykter för att inte behöva vara i bara köket för långa stunder. Det har blivit mer en möbelförvaring än ett kök.
Men det blir fint sedan.

Nu skall jag koja. Skriver mera efter helgen.  God natt.