Onsdag 15 juli

Jag känner mig bättre!! Det var till och med riktigt roligt att orka städa idag - och maten smakade bra för första gången sedan förra söndagen. Så ruskigt skönt. Nu hoppas jag att allt skall gå åt rätt håll ett bra tag framåt.

Igår kom Kari och hämtade mig och vi åkte bort till Borgagården för att göra färdigt utställningen. Den blev jättefin med pappa Kurts gamla ryggsäck som central punkt. Det känns vemodigt men fint att ha minnet av en pappa, som gav mig de största intressen jag har - fjällen med skidåkning och vandring. Jag har två tavlor kvar att måla för att det skall se riktigt bra ut. Ännu har inte lusten infunnit sig - kanske det blir i morgon. Det ser ut som om himlen skall vattna oss en stund mitt på dagen. det är lättare att sitta inne och peta med färger om det inte är uteväder.
På hemvägen tittade vi in till Britt och Anders, som just kommit från Sundsvall för ett par veckors semester. Kul att träffa dem igen!

Kvällen kom och därmed den största åskskur vi fått på länge. Jag är inte särskilt förtjust i åska. Jag känner oro i kroppen och inser hur utlämnad jag är. Som tur var var Gunnar hemkommen från Dabbnäs, där han hjälpt systerson Anders med något. Konstigt att det känns bättre när han är hemma. Han kan ju inte göra något åt åskan...

Idag blev jag orolig när mörka moln hopade sig på eftermiddagen. Gunnar hade inte kommit hem. Med min höft klarar jag inte att ta in Epo om det börjar knalla. Gunnar ringde Hans, som dök upp direkt med Kari. De är världens snällaste! Det slutade med att Hans gick en lång promenad med Epo och Kari fixade i min dator. Underbart.
Vi åt Gunnars goda älgskav tillsammans och hade en trevlig kväll.
Det är fantastiskt att ha sådana vänner som Ni!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0