Det har kommit litet vitt puder idag. Genast blir det ljusare även om solen inte lyser över oss idag.
Sent igår kväll kom Johan med Hjalmar, Hilde och Hanna. Han bar upp de sovande barnen och vi pratade en kort stund innan vi droppade av alla tre. Mamma Malin har en "barnfri" helg. Innan Johan kom hade Kari och Hans varit förbi på väg till Borga. Vi åt och hade trevligt en stund.

I morse kom två små sagasugna barn krypande och vi läste boken om när Bäckhultarn åkte till stan. Efter frukost vid barnprogrammet Bolibompa lekte vi en stund och efter ett mellanmål är vi nu på gång att gå ut innan det är dags för lunch. Pappa Johan har givit sig iväg till skogen på en stunds vila för själen.

Här kommer några bilder från de senaste dagarna. Vi hörs om ett par dagar.








Så, nu skall jag ta mina kryckor och gå ut med tre vildingar en stund. Denna gången blir det de som får hjälpa mig istället för tvärt om. Pappa Johan kommer nog snart hem...
Ha det gott i helgen alla.

Har pysslat med litet av varje oglamoröst hemgöra: plockat småsaker - jag fattar inte att allt sprider sig överallt fast vi bara är två personer hemma!!! Det ligger alltid något på bänken i hallen, på köksbordet, i trappan till andra våning, på chiffonjén, på stolen under telefonen, ja överallt. Vem i hundan lägger allt överallt? Ja inte är det jag!
har tvättat hår och rensat ur litet böcker som skall förvaras i morfars stuga.
Så gjorde jag avbrott för att dricka elvakaffe hos Elsa på Näset. Det kommer att ta en ände med förskräckelse. Så ofta som jag fikar hos henne nu kommer jag att rulla innan vintern är över. Idag hade hon gjort kladdkaka med vispgrädde. Precis lagom kladdig och sanslöst god! Nästa gång FÅR det inte bli mer än en en pepparkaka eller en skorpa - Hör du det?!
När jag kom hem hade Gunnar just kommit från älgskog. Vi började elda i morfars stuga, för nu vill jag måla och göra fint. Skall köpa mera färg och en tapetrulle när vi far till Vilhelmina i morgon. Skall bjuda Petter med familj på middag och uträtta litet ärenden samtidigt.

Här skall ni få se min underbara födelsedagspresent. Det känns så fint att få något som varar en sådan här dag som känns litet extra viktig: en epok i mitt liv är över - nu börjar nästa. Och den skall jag njuta av!

Idag firade jag min födelsedag med att gå en promenad på en stig i skogen här i Borgafjäll! Eva och jag gick upp alldeles hitom Kvisselån och följde stigen upp till Tjädervägen. Det var en underbar stund. Tunn snö slog mot kinderna. Fötterna fann sin väg på den vitpudrade stigen. Där det gick litet utför fanns blåbärsris vid sidan som bromsade halkrisken. Luften var kall men benen och hjärtat varma. Det var fantastiskt att kunna ta alla dessa steg utan att det gjorde ont! Eva hittade några trattisar, men vi hade ingenting att bära i så de fick vara. Gamla kullvälta stockar såg ut som vättehus och trollboningar i den grågrönvita färgskalan. När vi gått färdigt hade vi traskat på ungefär en kilometer idag också!

Kvällen tillbringade vi på födelsedagsmiddag hos Eva och Bengt. Jättegott och jättetrevligt. Härliga vänner! Telefonen har ringt hela dagen. Det är många som vet att jag fyller och grattar - det värmer. Tack alla.
Kameran glömde jag vid middagsbordet, så bilder på skogen och stigen kommer i morgon.
Med träningsvärk i musklerna går jag till sängs och fortsätter med boken En liten hattaffär på hörnet. Den skickade AnnaErika till mig. Verkar jättemysig. Kram alla mina vänner.

Idag har min första pension satts in på mitt konto. Det känns konstigt att vara pensionär - mycket äldre än jag känner mig. Läbbigt att tänka 15 år bakåt: kul 50-årsfirande. Det var ju alldeles nyss!!!! och 15 år framåt då är man 80 år - om man har tur...
Det har blivit tyst i huset. Idag är det bara Gunnar och jag igen. Väggarna kryper närmare mig och jag vill UUUUT härifrån. Det har blötsnöat och jag vågar inte ta massa steg ute för jag vill inte ramla. Nu när det börjar kännas rent bra får det inte gå fel. Härligt att JP i morse och Elsa och Göte på eftermiddagen kom förbi på litet fika. Social samvaro är ett måste nu när jag inte kan köra bil och skaffa mig den själv. Om två och en halv vecka skall jag kunna trycka på gaspedalen igen. Till dess beroende av Gunnar...

Dags för litet bilder igen.


JON fyller 6 år och bjuder på tårta i Bellvik.

Här är vi på finmiddag på Näset hos Elsa och Göte. Våra små killar skötte sig jättefint. De var de enda som inte hade fläckar på sin duk berättade värdinnan dagen efter. Både Jon och Isak älskade den härliga hallon - marängtårtan och bad att få "en bit till". Vi hade en trevlig stund tillsammans. Tack kära svägerska!

Jag hoppas att jag inte har gjort något tokigt nu. Mina lägerskolor i Hemavan har givit mig och mina elever så mycket som jag har att tänka tillbaka på nu sedan jag blivit pensionär. Jag vet att vårt gemensamma intresse och engagemang har satt spår hos de ungdomar vi haft med oss. Så fort man träffar någon som varit med talar de om det. "Minns du Ingrid..." Jag är så glad att Johan kom med förslaget för 15 år sedan. Jag fick inte bara en bra researrangör utan också en mycket god vän.
Ha en bra födelsedag tillsammans med Din sambo och Dina vänner! Jag dyker upp senare. Alla här hälsar och hurrar.  Kram.

Idag har det hänt en hel del:

Distriktsköterskan tog bort klamrarna ( 18 st ) från såret. Allt bra!

Vi hälsade på Berta och fick en mysig pratstund.

Vi hälsade på Ulla och Kjell och fick slutet av den goda hallonpajen.

Vi handlade inför helgen.

Ingrid Lövgren kom och hälsade på, lämnade present från Strandenskolan och fikade.

Gunnar gjorde Raspeballer till middag. Supergott!!!!

Det mörknar ute. Bara himlen över lagårn är dovt isblå. Skogen är svart. Epo skäller som en tok just nu och i min fantasi vandrar björnen efter kanten på lägda. (Skulle faktiskt bli besviken om det bara var räven...)  Gunnar har börjat lägga fram sina jaktkläder och grejor i soffan i rummet. Man får inte ha krav på hur hemmet skall se ut så här i hösttider. Jag har lärt mig med åren. Detta är det 38e året. Tala om lättlärd!!

Vi ringde killarna i Lycksele förut för vi kunde inte vara utan en vers på "Lille katt, lille söte rare katt" Han tar i så att vi nästan inte behöver telefonen. Underbart! Jon har önskningar inför kalaset här i Bellvik nästa helg. Vi skall se om det går att ordna.

Visst märks det att humöret är tusen gånger bättre idag?

Ha en bra kväll så hörs vi i morgon.

I morse när jag vaknade var det vitt på backen! Oh så fint det var! Det vackraste på hela året är den första höstsnön. Det tyckte alltid pappa Kurt också. Det finns ingen gång jag saknar honom så som just i detta ögonblicket. Jag ringde alltid och berättade om första snön - och vi gladdes tillsammans. Vi längtade båda lika mycket efter släta, fina, orörda snövidder och härliga spår genom snötyngd skog. Jag tror att Du ser detta från Din himmel. Kanske har Du snö där året om och ständigt välpreparerade spår...

Elvakaffet drack vi på Näset. Tack svägerska! Du vet hur skönt det är att komma från huset litet! När vi åkte hem rann och droppade det överallt. Denna snön försvinner nog fort. Gunnar lade om till vinterdäck och tog sedan en tur med fyrhjulingen och Epo. Han var borta över en timme och kom hem med björnspår i blick. Vid flygfältsvägen alldeles ovanför Staffans hade en björn gått över mot byn. Epo vart stortokig och ville följa efter. Men det var nästan mörkt och mobilen hemma. Undrar var björnen sover i natt?  Kanske alldeles bakom den stora vedhögen...

Här är sommarjobbet Lukas!!!  Kanske du vill förhandla upp lönen litet...

God natt alla. Nu skall jag ta mina tabletter och sova.

Det har varit skruttdagar! Undrar om kroppen reagerar på operationen genom att jag drabbats av dåligt humör, pessimism (så himla olikt mig), ingenting är roligt, ingen bryr sig.........  Tårar hjälper inte, det vet jag, men de kommer ändå. Borde stråla och vara glad, för allt går sakta framåt, men det har inte gått.

Det var ruskig tur att morgonen var så fantastiskt underbar idag. När jag vaknade av att Nitra gnällde och ville ut strålade oktobersolen över frostnupen natur och jag ville också ut. En stund senare gick jag runt hälla och NJÖT! Luften var så otroligt frisk och höstkall. Det fanns många motiv för kameran. Ni får se på några.
Allt känns litet bättre idag. Nu skall allt vända. Är fortfarande ganska hjälplös, men kan i alla fall gå ut och gå två- trehundra meter! Underbart!



Så några fler bilder från vår gård vid Bellvikssjön.

Morfars stuga.

Vår lönn har blivit stor och är höstvacker.

Utsikt mot norr och Avaträskbergen.

En enda liten blå blomma har vägrat ge upp.

En liten stund kan jag sitta på min hopsydda höft och skriva. För precis en vecka sedan var jag nyopererad och började en av fyra JOBBIGA nätter på avdelningen i Lycksele. Operationen hade gått bra och jag var - och är - alldeles otroligt imponerad av personalen som tog hand om mig. Nakossköterskan, en världens trevlig, rolig och varm man i 40-årsåldern hade arbetat där i 22 år. Han trollade bort all min nervositet med sitt sätt. Han var den som lade grunden till min positiva upplevelse av operationen. Tack, tack, tack! Jag  förstår att narkospersonalen får väldigt litet erkännande för sitt arbete. Deras arbete görs ju medan jag är omedveten om dem och jag hinner inte få en relation till dem. Kirurgen som jag träffade 3 minuter sammanlagt - hoppas jag gjorde ett bra jobb!

Personalen på kirurgen 2 var jätterara och hjälpte mig igenom svåra nätter - på rygg! Så hjälpsamma och tålmodiga. Jag tror inte att någon förstår vad ett leende, en klapp på kinden, ett vänligt ord, litet massage i vekryggen, hjälp med sängen till TVn vid Här är ditt liv betyder. Sjukgymnasten som visade på träningsprogram för den närmaste tiden. Proffsigt!

Nu skall jag bli bra här hemma under hösten så att jag kan åka mycket skidor i vinter. Jag längtar ut, men kan inte så mycket ännu. Korta promenader på 50 - 100 meter...

Nu går jag och lägger mig inne TVrummet (är inte bra på att gå i våra branta trappor...) för ännu en natt på halvrygg. Men det känns ändå bättre idag. God natt!