6 oktober
Det har varit skruttdagar! Undrar om kroppen reagerar på operationen genom att jag drabbats av dåligt humör, pessimism (så himla olikt mig), ingenting är roligt, ingen bryr sig......... Tårar hjälper inte, det vet jag, men de kommer ändå. Borde stråla och vara glad, för allt går sakta framåt, men det har inte gått.
Det var ruskig tur att morgonen var så fantastiskt underbar idag. När jag vaknade av att Nitra gnällde och ville ut strålade oktobersolen över frostnupen natur och jag ville också ut. En stund senare gick jag runt hälla och NJÖT! Luften var så otroligt frisk och höstkall. Det fanns många motiv för kameran. Ni får se på några.
Allt känns litet bättre idag. Nu skall allt vända. Är fortfarande ganska hjälplös, men kan i alla fall gå ut och gå två- trehundra meter! Underbart!
Så några fler bilder från vår gård vid Bellvikssjön.
Morfars stuga.
Vår lönn har blivit stor och är höstvacker.
Utsikt mot norr och Avaträskbergen.
En enda liten blå blomma har vägrat ge upp.
Hej Ingrid!
Inte skall man deppa, när det är så vacker runt omkring. Ni får ju vackrare färger där uppe, där frosten biter. Här gulnar löven så sakteliga och blåser sedan av i höststormarna.
Efter den första höststormen, som vi hade i helgen, med kullvräkta träd och bilar med släp omkullvälta på motorvägen, är det idag klart väder och mindre blåsigt. Jag gick ut en timme på golfbanan med mina 100-åriga hickoryklubbor och kollade om ryggen håller för att vara med och tävla i KM på lördag. Det är ju en kul övning, när deltagarna ställer upp i gammeldags kläder. Herrarna med golfbyxor, vit skjorta med fluga eller slips, tweedjack och rutig keps. Damerna kan ha långkjol, blus, jacka, hatt och knäppkängor. Allt avslutas med middag på kvällen (men jag har sett till att det finns TV i lokalen, så att vi inte missar fotbollskvalet mot Danmark).
Man är ju som man är, även om man klär ut sig.
Ha´ de´.
Ulf
