Vi kom hem från en tvådagarstripp till Östersund idag. Epo var på återbesök för både magomvridningsoperationen och sviterna efter tonsillborttagningen. ALLT är på rätt köl och han är helt OK. Nu behövs bara träning i lagom mängd.
Träning fick han i eftermiddags! När Gunnar skulle ta med honom för att han skulle få springa litet tillsammans med fyrhjulingen, slet han sig och sprang allt han kunde raka spåret upp för berget! Tratten satt runt halsen och läderkopplet hängde efter... Stackars Gunnar var alldeles förtvivlad. Han körde fyrhjuling på alla skogsbilvägar, men ingen Epo. Jag körde runt byn och pratade med folk, men ingen Epo. Jag tog Nitra i band och vi gick upp hela berget, men ingen Epo. Tillslut tog vi bilen för att köra Strandbergvägen i halvmörkret. Jag grinade och Gunnar var förtvivlad. Båda trodde att vår Epo hade fastnat någonstans. Skulle det ha hänt, så skulle han nog bara legat där tyst och vi skulle aldrig hittat honom. Men så kom vi fram till "fäbrokojan" nere vid Djupån, där jägare bor när de jagar älg. Där stod han! Tratten var söndertrasad och kopplet hängde med. Han var riktigt glad att se Gunnar och Gunnar att se honom.

Nu vill jag inte ha mer dramatik. Jag vill vila, bli frisk från min nyfådda snuvförkylning och plocka i ordning här hemma litet.

Elsa och Göte kom förbi på kaffe. Trevligt med gäster! Och Agneta och Einar kom med blommor och liten present på väg hem till Granberget.
Nu bara eldar jag i vedspisen och snyter mig. Strax skall jag dricka en kopp varmt te och krypa till kojs. God natt.

 

Trollskt vackert på fjällsluttning i magiskt ljus.



Sista höstfärgerna.