Det känns inte bra! Vi satt på däcket och drack morgonkaffe och tittade på vårt rödstjärtpar som byggt bo i det kvarlämnade fågelhuset vid björken på gården. Gunnar undrade om ungarna var kvar och gick fram dit. När han tittar in sprätter det ut 4 - 5 halvt flygfärdiga ungar!! Nu har vi lyft tillbaka dem flera gånger, men de bara hoppar ut igen och skuttar iväg över gräsmattan och gömmer sig i höggräset. Föräldrarna flyger oroligt omkring. Nu har jag gått in för att slippa se alltihop. Vi kan ju inte få dem att stanna kvar i boet. Usch vad hemskt det känns!!! Jag vågar inte titta om någon unge är kvar. Hoppas, hoppas. Undrar om de kan bli riktigt flugkunniga från backen. Hoppas, hoppas.