Hej igen. Nu är jag tillbaka efter ett par fantastiska veckor i Nepal. Det känns konstigt och vemodigt. Jag är mycket tacksam att jag ännu en gång, den fjärde, fått uppleva människorna där och deras ödmjuka inställning till livet. Det är alldeles ofattbart att de kan vara så glada och vänliga mitt i sin fattigdom. Sherpa Bim sa för tolv år sedan vid mitt första besök - Ni har rikedomen, men vi har leendet. Det stämmer verkligen!

Vi kom fram efter en ganska behaglig och händelselös resa och blev mottagna av Pasang Sherpa, vår vän och researrangör. På flygplatsen fanns också rektorn för vår vänskola, Biva Shestra. Genast blev vi bjudna på en fest på kvällen eftersom hela Kathmandu befann sig i festivalfirande. Vi dansade, sjöng och blev bjudna på nationalrätten Dal Bath : ris, kokta grönsaker, olika såser, dal=linssås att hälla över riset och kanske om man har råd litet kött av kyckling eller annat.
Dagen därpå besökte vi Aptemplet och visades runt i det gamla Kathmandu på Durbar Square. Så fruktansvärt mycket folk var i farten i 2 miljonerstaden. Men en härlig känsla av uppsluppen festivalglädje strömmade mot oss.

I morgon blir det litet om Den levande gudinnan Kumari och om färden till Pokhara och vidare upp i bergen.
Välkomna då.

Nu skall jag koja eftersom kroppen inte riktigt är i kapp med tiden ännu. God natt.