Ett glädjeskutt - om jag hade kunnat skulle det sett ut som de hopp på skidor som Hilde, Isak och Jon gjorde i påskas. men det går inte riktigt ännu...

Jag är bara så glad att allt gick så bra i tisdags eftermiddag på NUS. Jag mötte så fina människor med så stor proffesionalism och med detta tillsammns med en massa fantastisk apparatur fixade de min extrabana i hjäratat, så att jag (kanske) inte behöver ha klippkort på ambulans och helikopter mera.

På avdelningen mötte jag underbara sjuksköterskor, som hjälpte mig igenom min ängslan och dessutom höll mig underrättad om ställningen i matchen mellan Skellefteå och Luleå när jag var fjättrad vid sängen. Jag tycker verkligen att de är värda en högre lön med all sin kompetens och sitt viktiga arbete, och jag håller inte med Rastad att de "bara kan springa litet fortare"!!!

"Lyckad ablation utan komplikationer" står det på mitt papper. Underbart!

Kunniga och lugna sköterskor och läkare mötte mig på ett personligt sätt och tog mig skickligt igenom den biten av behandlingen som inte var så trevlig. Jag beundrar dem verkligen.

Nu skall jag försöka göra som de sa till mig: ta det lugnt en vecka och sedan trappa upp. Promenader och må gott.