Jag kom 1967 in på folkskoleseminariet i Kristianstad. Där var lärarutbildningen för sista gången bara 2 år. Jag minns inte så mycket från undervisningen i salarna, men praktiken var det roliga och det jag lärde mig massor på. Jag hade ju arbetat som lärare ett år i Tibro innan och visste vilka fallgroparna var. Det var nyttigt.
Vi hade mycket roligt på idrottsplatsen, på fester med kamrater, i huset som sju flickor delade sista året. Det var ibland svårt att få tiden att räcka till pluggande och förberedelser. Mamma stickade provlapparna hemma i Göteborg och skickade ner. Jag varken kunde eller hann. (Det är nog preskriberat nu...) Diana hjälpte mig att plugga in alla konstiga namn på sjukdomar - hade vi prov på! Till vad nytta? Vi älskade att vara med vår idrottslärare - jag tror att hon hette Moberg- och dansa jazzdans. På lördag kväll köpte vi en flaska rödvin av billigaste sort och lade ner två sockerbitar. Så hällde vi över vinet i en flaska med "fin" etikett, som en flicka fått med hemifrån. Många lät sig luras. Vi hade inte råd med mera, för vårt studielån var bara 4500 kronor per termin.
Jag tjänade extraslantar som servitris på rektor Wictorins privata bjudningar där hans fru lärde mig mycket om etikett i den högre skånska sociteten. Det var påfrestande men ekonomiskt givande.

Så kom jag ut från seminariet en dag i juni 1969 Mamma och pappa  kom ner för att se mig få min pekpinne och mitt yrkesdiplom. Det var en härlig dag. På kvällen höll jag talet till mannen. Jag har det liggande kvar i en låda fortfarande. Tänk att det är precis 40 år sedan nu i vår. Nu har jag gjort mitt arbetsliv färdigt.

Nu skall jag fortsätta upp på toppen...

Jag föddes 22 oktober 1944 på KK i Göteborg. Det var krig i Europa och det påverkade också Göteborg, som var porten mot väster. Mamma berättade att mörkläggningsgardinerna drogs för fönstren den natten hon födde mig. Alla väntade sig att jag skulle vara en pojke och mitt namn skulle vara Anders. Så kom då jag - Ingrid. Det blev bara ett barn i vår familj, varför vet jag inte, men jag hade det bra ändå. Mamma och pappa hade inte råd att skämma bort mig med saker. Mamma arbetade på bibliotek och pappa var tulltjänstman.
Mina första år bodde vi i andra våning på farfars hus på Skjutbanegatan 28. Min farmor Anna minns jag inte eftersom hon dog när jag var bara ett år. Men farfar minns jag väl. Han hade PomPom chokladbitar i lådorna högst upp i den mörkbruna ekbyrån. Det var där jag smakade godis - inte hos mamma och pappa. Som granne hade vi på ena sidan tant Filip utan barn och på andra sidan Rasmussons med min bästa kompis Marianne. Bredvid tant Filip bodde Holméns och ett år äldre Claes. Våra trädgårdar var underbara lekplatser för indianer och vita, gömme i mörkret och mycket mera.

Jag skall så småningom berätta mera om hur det var att vara liten på 40-talet och ung på 50-talet.