Idag har det blivit en massa gjort. Först var jag i Dorotea och hälsade på Ingegerd och Hans-Erik som köttleverantör. Det blev en jättetrevlig pratsund, och jag fick ett sockmönster med mig hem! Jättebra räddning av julklappstillverkningen för hälen var inte lätt. Har ju inte stickat sockar sedan i flickskolan... Så for jag på skolan och lämnade litet papper och böcker som skulle dit. Lovade att vikariera 14 dec och skrev på festlistan. Efter det var det handlande och hem i vackert snöande.

I Bellvik var sotaren just färdig med sitt arbete och satt och fikade med Jan-Peter och Lojjen (jag vet inte vad han heter på riktigt). De hade kommit för att hjälpa Gunnar att flytta säng och soffa så att jag kunde göra klart uppe i Lillstugan. Jättesnällt! Det var fort gjort och så skönt att hänga upp gardiner och se det färdigt.

Så här blev det:

Nu skall jag fortsätta måla vintermotiv. Det är SVÅRT! Jag sitter vid TVn och har dåligt ljus men i alla fall underhållning under tiden.
I morgon kör vi upp till Granberget för att bjuda Agneta och Einar på middag. Då skall målargrejorna också med. Kanske kan det bli en tavla medan vi pratar. Det gäller att ta vara på alla stunder denna veckan.
Ha en fortsatt skön kväll. God natt.

Jag hoppas att advent blir en fin tid. Jobba inte ihjäl er i väntan på julen. Försök att
njuta av ljusen i mörkret istället. Unna dig egen tid, gör det du tycker är roligt och
ha det bra. Idag har jag haft roligt i Lillstugan på gården. Det är kul att städa och göra
julfint, när jag köpt nya filtar, överkast, kuddar och gardiner. Tar kort i morgon, så att
ni får se resultatet. Det blir så mysigt att jag skulle kunna flytta ut dit.

Sedan vi hördes senast har jag  1. varit med om världens överraskning med tack- och
avskedsmiddag med mina kollegor på Strandenskolan. Ingrid L lurade mig att vi två skulle
äta middag i Hoting, och när vi kom till Unlimited stod nästan hela arbetslaget där och såg
glada ut - men Ingrid l blev också lurad, för hon blev avtackad hon med! Visste hon inte!
Vi åt god mat och pratade och skrattade mycket. JAG KOMMER ATT SAKNA ER!!!
Tack Viveka, Rose-Marie, Annika, Stellan, Ingrid, Mariana, Yvonne, Sandra, Karin, Kerstin
och Lotta som kommit ner från Marsliden! men så har vi känt varandra i 47 år också...) Martin,
 Helene och Marita kunde inte komma, men jag vet att ni var med ändå. Jag skall köpa en tavla
av Einar Wallqvist för pengarna och jag njuter så av den vackra blomman. (jag kan inte
stava till orchide, men det var en sådan - supervacker, mörk brunröd med massa blommor).

2. Morgonen efter gick Gunnar och jag upp tidigt och gav oss iväg till Sundsvall och våra vänner där.
Gunnar skulle skruva litet list och jag och Kari och jag "göra" stan. Det blev Birsta direkt med IKEA
och plågsamt besök i en Dressmanbutik. Två uppsättningar finkläder till Gunnar!
På IKEA var det jättelitet folk och det gick bra att få till det som jag tänkt mig. Trevliga
grejor till morfars stuga, lillstugan och till Borga. Känns jätteroligt att snygga till nu till jul.
Hans kom hem från jobb först torsdag kväll. Vi träffades nästan hela Borgagänget och gick på
Vi hade trevliga dagar och körde inte hem förrän i går kväll. Vi träffades nästan hela Borgagänget
en kväll och åt middag. Gott och trevligt som vanligt! Vi trivs så med dem. Härliga människor.

Efter denna bilden från middagen och Sundsvall - inga bra bilder, men... så skall jag gå och lägga mig.
I morgon blir det bara målande. Skall tillverka akvareller till vår utställning och har bara en vecka
på mig varav fyra dagar går åt till att vara i Ås med Hjalmar, Hilde och Hanna. Tror inte det blir så
mycket målat då. Då skall jag bara leka och ha kul. Tänk att kunna det nu utan att ha ont!  Härligt!

God natt.

Helgen i Vilhelmina har varit underbart trevlig. Lukas och Olle var så härliga att vara farmor till! Ingenting krånglade. Vi umgicks, jobbade litet (städade rum...), bakade och hade mys vid TVn. Härligt med barn som inte bråkar utan är snälla mot varandra. Olle har tur som har Lukas som storebror och tvärtom!

Fredagsmys och idoltittande. Olle har det bra i soffan med munnen full med godis.

Idag blev jag bara ruskigt GLAD! Jag fick genom min blogg åter kontakt med en vän som för många år sedan flyttade från Dorotea. Vi miste kontakten och jag har många gånger tänkt på hela familjen. Så ruskigt roligt att kanske ta upp den igen. De bor långt härifrån, men nu när Gunnar och jag är pensionärer kanske det går att lägga litet tid på att resa framöver. Oh så roligt!

Så här såg det ut i Bellvik idag - men med SMHIs prognoser för veckan kan vi nog räkna med att detta försvinner också. Ja, vi njuter i alla fall av det som är. Ingen idé att ta ut något i förskott.



Nu skall Gunnar och jag ta rätt på mera älgkött. Trodde att det var slut på det nu.

Grattis förresten på MVG på Franska revolutionen, Lukas! Bra jobbat!!!  Kram från farfar och mig.

Drog upp rullgardinen och såg regndropparnas nedslag i vattenpölarna, gick ut med Nitra i slövelplask, duschade med nästan lika mycket vatten utanför fönstret, packade bilen snabbt! i regnet, Näsetvägen var prickig av regndroppsnedslag, himlen var grå av regnmoln, vägen till Vilhelmina var plaskblöt och när vi handlade fredagsmys spöregnade det. Nu har det slutat.

Bilden är från Nåsjön. Men de här färgtonerna har det varit idag också.

Olle har somnat och Lukas tittar på TV. Jag skall krypa ner i Mimmans säng och somna gott.
God natt.

Litet, litet vitt puder ligger på gräsmattan. Jag ser det i lampskenet borta vid snickarboknuten. Undrar om det ligger kvar i morgon bitti?
Idag har jag bara gått mellan Lillstugan och här. Jag har sorterat alla kassar och lådor, som har stått hela sommaren däruppe efter att jag slängde dit dem efter skolslutet. Det blev några kassar med privata saker som jag dekorerat arbetsrum och klassrum med, några kassar som skall tillbaka till skolan och några kassar som en kollega skall få att botanisera ibland-och- en jättestor hög att köra till kontainern...
Det känns konstigt att bara kasta alla lektionsförberedelser, alla övningsblad, alla anteckningar jag gjort under tiotals år. Det känns sorgligt och litet hemskt. En period i mitt liv är slut. Alla miltals rader med bokstäver där tankar och idéer formats raderas ut på soptippen i Dorotea. Så mycket kunskap och erfarenhet stannar där det är. Jag hoppas att jag under årens lopp delat med mig av det jag gjort bra och av det jag skulle ha gjort på annat sätt.
Min pedagogiska litteratur får Pernilla. Jag blev bara så glad när hon sa att hon ville ha den. Hon kan redan så mycket och är så duktig i sitt yrke, men kanske kan det ge henne någonting.

Tvättmaskinen har snurrat och gått hela dagen. Det är julmattorna som blivit rena. Just nu knastrar det i vedspisen och det nästan ångar av mattan där den hänger på stången i taket. I morgon hamnar den i högen med rena, goluktande mattor. Bara 5 veckor till jul! Skönt att ha städat förrådet under trappen också. Det blev en hel svart plastsäck med skräp. Usch vad vi samlar på oss en massa onödigt! Nu åkte det ut massor.

Nu skall jag läsa mer om Homanns kompis som ramlade/knuffades ner från ett räcke vid regalskeppet Wasa och slog ihjäl sig. Boken började med det...   God natt.

Det skulle vara jätteroligt om ni som läser min blogg skickade en liten kommentar ibland. Det känns liksom litet mer meningsfullt att skriva och hålla på med bilderna då. Visst gör jag det mycket för min egen skull, men litet kontakt med yttervärlden är inte så dumt här i Bellviks djupa skogar!
Kul om ni gör det!!!!

Idag vaknade jag inte så tidigt som jag hade tänkt mig. det var en natt med många tankar. Jag önskar så att det går att snabba på lösandet av mitt knepiga, tråkiga och otrevliga problem. Nu har det snart varat i ett år... På dagarna kan jag låta bli att tänkapå det, men på nätterna kommer det smygande på mig från alla håll.
Ja, i alla fall var det plötsligt dags för elvakaffe på Fantastiska Fiket. Sedan direkt till skurande av morfars stuga. Jag var färdig just när mörkret sänkte sig över oss. Ni ser resultatet av mitt och Gunnars arbete på bilderna.

Precis när jag kom ner till min ensamhet - Gunnar är i Borga - ringde det och jag blev bjuden på världens godaste kålpudding på Restaurang Gomaten. Tack, tack, tack!  (Samma väg som till Fantastiska Fiket...)
Nu har jag tvättat fler jultrasmattor som doftar nytvättat på stängerna över vedspisen. I morgon skall jag ta mig an Lillstugan och se hur långt jag kommer mot julfint.
NU skall jag ta en kopp te och gå till sängs med Jan Mårtenson. Dödssynden heter hans nya bok med Homan som huvudperson. Mysigt. God natt!

Sov jättelänge idag, för det var många tankar under förnatten, så sömnen ville inte infinna sig. Men jag vaknade till röster i köket - och kaffedoft! Jan-Peter var och hjälpte Gunnar med något. Han otroligt snäll och det är så roligt när han hälsar på oss - även utan att jobba. Vet att du är alltid välkommen JP!
Det dröjde inte länge innan det var dags att stöpa. Vi hade tingat på att få fortsätta i bagarstugan på Näset efter Elsa och Göte.  Vi kom igång klockan halv tre efter att ha fikat på Näsets Fantastiska Fik. Våra 59 kakor tog två och en halv timma och därefter blev det såklart middag som Elsa fixat ihop.

Ikväll har vi inte gjort mera! Benen är trötta och det var skönt att lägga upp dem och bara sitta stilla.

Jag tittar ut genom fönstret och upp mot morfars stuga. Ljuset brinner fortfarande för honom. I morgon skall jag gå upp dit och skura golv innan jag dricker elvakaffe på Fantastiska Fiket. Gunnar drar iväg till Borga för att fixa golv i våra sovrum i stugan. Jag blir kvar hemma och skall grja med foton och album.

Klockan är mycket - mitt armbandsur ligger kvar i bagarstugan, jobbigt... - och nu skall jag läsa vidare i boken jag fick av Kerstin i present. Den är jättekul.  God natt.

En lika grå dag. Vi har jobbat i morfars stuga hela dagen utom när vi fick besök av Ture och av Jan-Peter. Jo vi for in och handlade mjölk, mjöl, jäst, hjorthornssalt... Vi skall baka mjukbröd nere på Näset i morgon.

Stugan är helt klar nu. I morgon skall vi bara bära ner några kassar med färgburkar och verktyg och så skall jag dammsuga och skura golven. Efter det skulle jag helst inte vilja gå därifrån. Det blev så fint. Till våren skall vi klä om soffan och stolen. Nu har vi bara draperat tygen över dem. Men före jul hinner vi inte. Nu är det jättemycket annat som skall göras. Jag skall måla taket i mitt lilla sovkrypin och det är dags att fixa julklappar. Vi skall göra många i år.

Jag tände ett ljus och ställde utanför stugan för pappa. Jag ser det genom mitt fönster här i andra våning där jag har datorn. Nu är det faktiskt tisdag redan. Dags för att koja och vara pigg i morgon. Sov gott.

Denna gården ägdes av Lennart Edin tills för bara någon månad sedan då han dog.
Lennarts farfars far Jöns Edin kom från Bergvattnet (Dorotea) gift med Greta Gustava Gustavsdotter. De köpte gården på andra sidan vägen och där föddes Gustav, Viktor och Erika. Erika ärvde denna delen av gården, men när hon följde efter sina barns far till Amerika 1918, köpte brodern Viktor hennes gård. Viktor gifte sig med Ingeborg, Mariana, Vexelivia Engström och de fick barnen Viva, Hans August, Erland och Kjell.

Hans gifte sig med Greta Björn från Kronlunne och de fick sonen Lennart. Han gick ur tiden 64 år gammal. Hoppas att gården blir omskött av sin nye ägare och inte förfaller.

En annan bild

Det låg en lätt oro över Bellvik denna morgon i början av juli. Mången hade varit ute under natten för att lätta på trycket och se upp mot sommarhimlen. Skyarna drog lätt förbi och solen torkade upp morgondaggen. Suckar av lättnad hördes bakom många knutar. Vädret var just så som det skulle när slåttanna stod för dörren. Kvinnorna hade varit extra tidiga i lagårn för att hinna göra matsäcken och packa det som skulle ut till slåttesfolket under dagen. Hästarna kände liksom på sig att något särskilt var stundande och de krånglade litet extra när husbonn kom. Slåttesmaskin stod välsmord med knivarna slipade på gården. Liarna, som behövdes för den myckna lislåttern var vassa som rakknivar och alla räfsor hade alla pinnar på plats. Hästarna backade in mellan skacklarna och alla remmar spändes. Så var det då dags.

Detta är gården som nu bebos av Ulla-Britt. Hennes man Sven Henriksson, som var en mycket duktig pianostämmare och dragspelare gick ur tiden för några år sedan, men Ulla-Britt bor till vår glädje kvar. Det är fint när det lyser i fönstren och omgivningarna hålls välvårdade. Ofta hör vi röjsåg och motorsåg surra i lägdkanterna. Det skall hon ha en stor eloge för!
Kristina Wiklund var dotter till Lars Samuel Wiklund på gården ovanför. Hon gifte sig med Göran Engström som byggde detta huset i slutet på 1800-talet. Efter ett tag såldes det till Kramfors skogsbolag och hamnade så småningom genom köp eller byte hos Elias Rönnberg, som kallades Iljas och hans hustru Margareta Erika. Hon omnämndes alltid Iljas Greta.
Gården övertogs av dottern Vera som gifte sig med Adolf Näslund och deras dotter Ulla-Britt och make Sven Henriksson bodde alltså kvar efter Veras dagar.

Kortfattat som jag sa. Vill du veta mera skall du läsa Bellviksboken, som Elsa har skrivit. (Det finns nog kvar i lager på Näset om du inte kommit dig för att köpa en ännu...)

Idag tittade jag på almanackan och såg att dagens namn var Kurt. När jag läste Elsas rader på Bellviks hemsida såg jag att hon hade glömt Kurt Olson från Göteborg. Han kom till byn tre till fyra gånger om året från och med 1970 och älskade att vara här hos vår familj. Han fick göra det i 34 år! Vi har räknat ut att han färdades ungefär 24 000 mil mellan Göteborg och Bellvik!! Detta är morfar - min pappa.
Ofta stod han ute på trappan till stugan uppe på kullen, som Gunnar och han byggde 1980, och andades djupt.
- Känner ni vilken härlig luft här är, sa han och njöt av utsikten över sjön. Han gjorde turer med sina dottersöner i skogen både vid lingonplockningen och på vintern i skidspåren. Han älskade att vara med dem. Han älskade dem. Han lärde oss alla så mycket. Han kokade valla tillsammans med Johan och Magnus och Petter, så att det var förenat med livsfara att gå över golvet efteråt. Han monterade upp strålkastare utanför stugan, så att våra små "Stenmarkar" skulle kunna träna i backen. Han lärde oss alla att se det vackra och fina både hos människor och natur.
I alla år var han också TOMTE på Näset. De kallade honom "Borgatomten". Jag är ledsen Malin och Mikael, Lovisa och Norton för att jag avslöjar hemligheten, men en bättre och snällare tomte kan man inte hitta ens på Nordpolen... På juldagen stornjöt han av Elsas alla elva kaksorter, tog gärna flera av varje. Påtaglig uppskattning!

Morfar var i många år med oss i Borga och var den av oss som var den verkliga fjällmänniskan. Sedan unga år gjorde han otaliga resor till alla delar av fjällkedjan. Han var tidigt medlem i Svenska Iglooklubben och var med i den expeditionen som 1939 gjorde den första vinterbestigningen av Oxtindan. Han följde Johans och Magnus tävlingar i skidalpinism med stolt intresse och skrattade gott åt Petters alla hissnande äventyr på skidor och snowboard. Han beundrade sina killar mycket och följde deras utveckling med familjer och arbeten med glädje.
Han körde mellan Göteborg och Bellvik tills han blev 90 år. Sista gången han var i sin stuga firade han sin 90-årsdag 2 januari 2004. Då önskade han sig ett skidspår på sjön i födelsedagspresent. Det fick han och vi åkte det tillsammans med honom.
Han dog i februari året efter, klar ända in i det sista. Vi saknar honom så mycket, men minns honom med tacksamhet och glädje.

Dagen har varit en arbetsdag i morfars stuga. Andra våning är klar nu och vi har börjat grundmåla väggarna i första. I morgon fortsätter vi.
Jag har satt en bröddeg i kväll, som skall bakas ut i morgon bitti. Det blir fikabrödet till elvakaffet i morgon, Elsa. För många år sedan fick jag receptet av Aina , vår granne nedanför vägen, och det blir jättegoda limpor och funkar så bra. Här får du det:

Ainabröd    ett halvt hg jäst,  5 dl kall mjölk,  ca 1,5 dl farinsocker, litet salt, 2 msk brödkryddor och rågsikt så att degen blir inte alltför hård. Blanda allt och arbeta degen så att den blir jämn och fin. Strö på litet rågsikt och lägg en bakduk över. Ställ det svalt över natten.                                    På morgonen arbetar du degen en stud på bakbordet, delar den i två bitar och formar den till limpor. Grädda ca 40 min. i 200 grader. Pensla med vatten.

Lycka till och god natt

Tänk att det gick så bra hos tandläkaren! Först sov jag hela natten utan att ta de lugnande tabletter jag fått ifall, sedan körde Gunnar mig in till Folktandvården och där väntade Birgitta och tandläkare Åsa. Så lugna och fina båda två att all min oro inte ens hann ta mig i besittning. Efter bedövningen tog det ett par minuter och roten var ute. Jag hann inte vara med! I eftermiddag har det varit litet ont, men nu är det nästan helt borta. Dagen har varit en slöardag och jag har varit trött och orkeslös - bara vilat. Skönt!

Magnus ringde och gjorde mig glad. Det är fantastiskt att ha söner med sådana kvalitéer, alla tre på olika sätt. Han är diplomat och så fantastisk att hantera människor. Han tänker så fint och finner de rätta orden. Jag önskar att jag verkligen kunde säga hur mycket jag beundrar och uppskattar honom, utan att han tror att det bara är "mammaskryt". Jag hoppas att han kan och hinner hjälpa mig med mina bekymmer. Med honom vid min sida skulle jag inte vara orolig.

Två vänner till har jag haft kontakt med idag: Först kom posten med ett brev från Kerstin i Umeå. Tack, tack, tack min vän för boken och orden. Jag saknar fortfarande våra stunder vid ditt köksbord på Östra Sjögatan alldeles förfärligt ibland. Men det är skönt att veta att du finns för oss fortfarande. Hoppas att David är på bättringsvägen! Vi hörs snart. Har också talat med Elvy i Lödöse. Att det skall vara så långt till dem man tycker om. Men snart kommer jag ner och hälsar på dig! Nu kan jag ju gå som folk igen.

Idag blev ingen promenad, men igår passerade jag Ulla-Britt Henrikssons vackra hus. Jag skall berätta mera om det när jag intervjuat Elsa. (Vi jobbar i morfars stuga i morgon, Elsa. Kan du inte komma dit på din motionstur? Jag tar med kaffe upp dit...) Här är bilden.                 Nu kojar jag god natt!

Fortfarande ingen snö, men en fantastisk förmiddag med SOOL och gnistrande kristaller överallt igen. Jag tog en timmes lång promenad för att få igång benen och för att fotografera litet hus och gårdar "yst" i byn. Skall försöka berätta om dem så småningom. Måste konsultera svägerskan på Näset (Bellviksexperten) så att det blir rätt från första början...
Nedanför Striems surrade maskiner och jag fick en pratstund med förarna, som skapar flis av småträd och sly, som skymmer vår vackra sjö. TOPPEN! De skall få ta allt som skymmer morfars stuga och andra bitar också, så att vi får öppnare landskap. Jag blev jätteglad när Mitte sa att det säkert gick att fixa undan en del nere vid sjön så vår utsikt blir blåare till sommaren!!!

Eftermiddagen tillbringade vi i Vilhelmina. Besiktningen gick bra och vi fick god ugnspannkaka hos Petter och Maria. Lukas var hemma en stund innan hockeyträningen. Olle hade en kompis där.
I morgon är det tandläkaren. Håll tummen för mig. Jag gillar inte tandläkaren!!

God natt.



Här ser vi de som skall hjälpa oss att hålla vår by öppen. Men det vill ju till sedan att alla hjälps åt att hålla efter det sly som kommer att dyka upp nästa sommar, och nästa sommar, och nästa sommar, och nästa sommar...

Det blev en blanddag. Allt möjligt blev gjort. Jag sorterade Canadakort för att kunna börja med albumen, Gunnar ordnade parkering för fyrhjulingen i lagårdsporten, Ulla och Kjell kom och hämtade älkött och vi hjälpte till att stycka och paketera. Så for vi ner på Näset för att äta världens godaste tårta hos Elsa och Göte.

Kvällen blev det en kort tur till morfars stuga för att ordna inför tapetseringen och kvällen avslutade vi med att titta på fotbollsgalan. Nu kojar jag. God natt.

En bild ikväll bara... 

Magnus tog bilden med självutlösaren en höstkall morgon förra året.

Jag fick ett SMS på min mobil: Idag skickar du gratis SMS till din far på fars dag, stod det. Det är säkert tufft för många att få ett sådant erbjudande. Min pappa var 91 år när han dog för snart 5 år sedan och jag saknar honom jättemycket fortfarande. Visst fäller jag en tår ibland när jag känner mig ensam och tänker: Nu skulle jag vilja ringa till pappa och berätta...

Men här i huset har vi haft Fars dag idag. Både Jon och Isak och så klart Magnus och Pernilla kom med paket efter maten. Både hårda och tunga! Häftiga spännband! Gunnar blev jätteglad. Jon hade ritat och skrivit ett fint grattiskort och Isak hjälpte till att öppna paketen.
Vi har haft en trevlig helg denna helgen också. Jag har byggt med Lego, ritat och målat, läst sagor, tittat på Bolibompa, kastat plupp i Bellvikssjön och litet lagat mat och diskat... Nu har jag träffat sex av våra sju barnbarn på en vecka. Tala om att ha det bra! I torsdags kom Petter, Maria och Olle för att ta rätt på älgkött i vårt kök. På tisdag kör jag till Vilhelmina för att besiktiga bilen och då träffar jag Lukas. Och förra helgen var ju Johan här med sina tre, Hjalmar, Hilde och Hanna.

Nu är det tyst i huset. Gunnar läser sin kvällsbok de obligatoriska 4 minuterna och jag skall snart fortsätta med min Åke Edvardsson-bok. Jag vet inte om jag gillar honom egentligen. Litet för äcklig och krånglig för mig. Jag måste försöka hitta någon riktigt bra bok nu igen. Finns det någon som kan tipsa mig vore jag glad. Skulle vilja gå med i en bokcirkel, men det finns ju inte något sådant här. Vilka skulle kunna vara med? Vi skulle köpa ett par böcker var och sedan lotta ut dem emellan varandra när vi läst färdigt?
Jag skulle vilja läsa Dan Browns senaste: Den förlorade symbolen
                             Tamara McKinley, Arvet
                             Sherry Jones, Medinas juvel
                             Mark Rowlands, Filosofen och vargen
                             Abraham Verghese, Skära för sten
                             David Wroblewski, Berättelsen om Edgar
                             Stef Penney, I vargars följe                              till exempel.

Här kommer de obligatoriska bilderna från senaste veckan.

Idag har varit en ledsen dag. Det finns sådana för mig också. Jag skall berätta litet varför det kan bli så.
En gång för 38 år sedan mötte jag en människa, som tog en plats i mitt liv. Jag valde inte själv men tyckte att det gick ganska bra att träffas och umgås. Med åren kom vi närmare varandra med allt vad det innebär i skratt, glädje, ilska ibland och olika tyckande. Kan vi kalla personen A? Jo, A blev en del av mitt liv och jag hade nog trott att det skulle förbli så i många år. Men för snart ett år sedan förändrades situationen. Jag trodde vi hade kommit ännu närmare varandra, planerade en utlandsresa tillsammans, att träffas hos A och bara ha det bra, mm. Men en dag kom ett brev från A, som slog sönder hela vår relation i tusentals bitar. Jag förstod ingenting - och gör det fortfarande inte. Det är hemskt att tro att allt är bra - bättre än någonsin, och så är det precis tvärt om. Jag känner mig sviken och besviken.
Jag tänker inte på det varje dag, men ofta dyker tankarna upp och jag fylls av sorg och frustration över det som skett. Jag KAN inte förändra situationen, bara vänta. A finns inte i mitt liv längre och det är ingen chans att läget förändras. För det känner jag mig för kränkt.
Idag har jag tänkt mycket på A och på hur vi kunde ha haft det...

Här några bilder från en underbar helg (om man bortser från tandvärken, som är över nu).

Ni ser att det mesta är glädje hos oss. Bara ibland känns livet tungt.
I morgon skall vi åka och hämta en älg, som vi sedan skall hjälpa till att stycka och packetera. Halva måste vi hinna fixa i morgon kväll, för den skall till Vilhelmina. Den andra halvan skall tills vidare ner i vår frysbox, så den får vi väl vänta med tills på fredag. Alltså två dagar som vi inte behöver känna oss sysslolösa på!

Igår vaccinerade vi oss för att slippa bli sjuka. Har du gjort det? Tror att det är bra den här gången. Eländet verkar sprida sig fort nu och jag har hört av de som haft det att det inte är någon liten förkylning bara!
Jag vill inte smitta ner någon, så därför tog jag vaccinet.

Vi hörs efter arbetsdagarna. Nu skall jag börja en ny bok efter att ha läst färdigt Camilla Läckbers senaste (som var ganska OK. I alla fall oförutsägbar...)
God natt och sov gott.