Söndag kväll
Vi har nyss kommit hem från Einar och Agneta i Granberget. Det knastrar i vedspisen och tevattnet är snart varmt. Snart dags att avsluta kvällen och krypa till kojs. Gunnar snarkar nog redan där uppe.
Hos våra vänner fikade vi innan Gunnar och Einar satte upp ett räcke i trappan. Agneta gjorde en smarrig lasagne men middagen bestod för min del av en bakad potatis med smör eftersom min mage varit i olag sedan vistelsen på lasarettet. Nej, det var inte deras fel. Tror att det kanske var en reaktion efter allt som varit och ett ovanligt dumt val av lunch dagen efter en tvådagrsfasta. Korkat kanske man kan kalla det. Nu känns allt i alla fall bra och jag får nog en skön nattsömn.
Jag är så glad att jag inte längre behöver känna mig rädd. Vilken lättnad det är. Denna helgen har jag varit ensam hemma i Bellvik och inte alls varit orolig. Jag är så tacksam för det.
En härlig bild från påsken i Borga får Ni se här. Isak är snart sex år och en riktigt glad kille. Det blir gärna spex och bus och skratt. Här är vi på väg till farfar i gropen och vi skall få varma mackor efter en liten tur upp efter fjället.
Med den här goa killen i tankarna säger jag god natt. Vi ses och hörs en annan dag.
Hemma igen från Umeå.
Ett glädjeskutt - om jag hade kunnat skulle det sett ut som de hopp på skidor som Hilde, Isak och Jon gjorde i påskas. men det går inte riktigt ännu...
Jag är bara så glad att allt gick så bra i tisdags eftermiddag på NUS. Jag mötte så fina människor med så stor proffesionalism och med detta tillsammns med en massa fantastisk apparatur fixade de min extrabana i hjäratat, så att jag (kanske) inte behöver ha klippkort på ambulans och helikopter mera.
På avdelningen mötte jag underbara sjuksköterskor, som hjälpte mig igenom min ängslan och dessutom höll mig underrättad om ställningen i matchen mellan Skellefteå och Luleå när jag var fjättrad vid sängen. Jag tycker verkligen att de är värda en högre lön med all sin kompetens och sitt viktiga arbete, och jag håller inte med Rastad att de "bara kan springa litet fortare"!!!
"Lyckad ablation utan komplikationer" står det på mitt papper. Underbart!
Kunniga och lugna sköterskor och läkare mötte mig på ett personligt sätt och tog mig skickligt igenom den biten av behandlingen som inte var så trevlig. Jag beundrar dem verkligen.
Nu skall jag försöka göra som de sa till mig: ta det lugnt en vecka och sedan trappa upp. Promenader och må gott.
Så vill jag visa några fler collage från påsken (om tekniken är med mig idag).
Bilder i massor.
Idag har jag nästan hållit andan. Rädd för att det skall komma någon hjärtrusning och sätta krokben för morgondagen och samtidigt rädd för morgondagen. Alltså konstant rädd.
Har i alla fall gjort i ordning i andra våning: dammsugit, tvättat golv, bytt sängkläder och börjat slänga papper. Tvättmaskinen har gått ett par gånger och kläderna torkar över vedspisen. Emellan varven har jag gjort det jag tycker är kul - fixat till collage av mina vinterbilder. Gunnar är i snickarboa och tillverkar trappräcke till Granberget. Det är snart klart och då skall vi ut litet. Till dess hinner jag kanske lägga ut några av collagen här.
Nu spricker molnen upp och solen kommer smygande. Termometern vid köksfönstret visar just nu på 12,3 grader! Vår?
Imorgon bitti åker jag till Umeå och överlämnar mig till kardiologerna. När jag går in där skall jag tänka som Kari sa: -Om ett dygn är allt över. Det skall jag väl klara på ett eller annat vis.
Ha det bra Ni alla så hörs vi om ett par dagar.
Detta var sportlovet vecka 10. Nu kommer mera vinter.
En lördag var det skidtävlingen SIGVARD JONSSONS MINNE i Rossön. Åtta Oscarssons körde.
Tack för denna gången.
Det som väntar är bilder från Granberget från påsken och från Kungsledenrännet och litet till. Den som väntar på något gott... Ha det.
Snart tillbaka på banan...
Påsken har försvunnit snabbt och kvickt. Vi tillbringade den i stugan i Borgafjäll i för det mesta vackert men kallt väder. Mycket umgänge med familjen och någon fiskedag för Gunnar.
Nu väntar framtiden. På tisdag kommer jag att överlämna mig till läkarna i Umeå för att de kanske skall kunna fixa mina hjärtbesvär. Går allt som jag hoppas skall jag vara tillbaka i Bellvik på onsdag kväll. Hel, lagad och en ny människa som inte behöver vara orolig för att avlägsna mig från hemma.
Denna våren skall bli min vår.
Vi hörs nästa vecka. Ha det bra till dess alla.
