Jag sitter ensam inne och tänker fortsätta min reseberättelse en stund. Gunnar har bosatt sig i snickarboa. Han jobbar med en dörr till Hällastugan och en del annat också tror jag. Nyss kom jag in från min dagliga gå-timme, han ätit en bit köttfärspaj och en apelsin.
Nu förflyttar vi oss till bergen i Nepal,

När vi kommit till Muktinath och fått våra rum, tog vi en promenad upp till klostret för att komma högre upp över havet innan vi återvände till hotellet och middag. det är viktigt att kroppen får känna på högre höjd och vänja sig vid det lägre trycket innan nattvilan. Alla mådde bra.
Jag hade tänkt igenom morgondagen. Eftersom jag inte var alldeles säker på att jag skulle orka (dålig träning och höftledens framtid...) både upp till 4200 meter och sedan hela vägen tillbaka till kagbeni, hade jag beslutat att inte vara en bromskloss för de andra. Jag skulle ha en ensam dag och sakta leta mig neröver - man kunde ju inte gå fel och det fanns folk överallt - medan de andra gick upp. Det var ett ruskigt svårt beslut, men det sa jag inte.

Det var rent otrevligt att se dem gå iväg. Det hjälpte inte att Ulf tyckte att jag tog ett klokt bestut... det är emot min natur att ge upp! Trots en tårskvätt sedan de försvunnit ur sikte blev det en bra dag. Jag följde i deras fotspår i min takt i ungefär en timma, så att jag kunde se upp i dalen som leder till La Torongpasset. Efter det sa jag adjö till hotellet och med lätt packad ryggsäck gick jag neröver.







Min färd utför bergen ner mot Kali Gandaki River Valley var ganska ensam. Konstigt nog var det inte alls lika mycket vandrare i farten som dagen innan när vi gick upp. Litet otrevligt kändes det när jag alldeles allena gick efter en väg med stup på 3-400 meter vid sidan. Hade några kommit på motorcyklar eller i bil och velat knuffa ner mig efter att ha tagit min ryggsäck, hade det varit fritt fram. Men allt gick bra.
Det var en upplevelse att gå upp i Jarkoth och känna den gamla atmosfären runt det 550 år gamla klostret. Samtidigt märktes att nutiden trängde sig in. Bredvid en urgammal boning stod en motorcykel. Tala om kontraster!



Den lilla flickan på bilden fanns på den lodge där jag efter en tredjedel av vägen, bestämde mig för att äta lunch och dricka lemontea. Hon var nyfiken på vad jag gjorde och när jag plockade upp en tröja ur ryggsäcken fick hon se det lilla rosa plasthjärtat på en rosa gummisnodd, som mitt yngsta barnbarn Hanna gjorde till mig innan jag for. Flickans ögon blev stora och beundrande. Jag kunde inte låta bli - jag gav henne hjärtat och fick som belöning ett stort leende. Jag skall be Hanna göra mig ett nytt.

Jag fortsatte neråt. det är värre att gå utför än uppför i vandrarkängorna! Den färden resulterade i att jag nu har två mörkblå stortånaglar... Men ner kom jag till slut och bara en halvtimme efter kom Pasang först till mötesplatsen vi bestämt. Han hade fixat med en bil för oss och vår packning så att vi skulle kunna komma till Jomsom och nattvila. Jag drack en kopp te och det dröjde inte länge förrän Ulf, Kerstin, Lollo och Dawa droppade in. De var trötta men glada. 4200 meter hade nåtts! Kunde bara gratulera dem!



Imorgon fortsätter jag att berätta om bilfärden ner till Gahsa och vandringen - delvis i mörker - till Tatopani, bil och vandring till Beni och sedan vansinnesfärden till djungeln på gränsen till Indien.

I går hade vi fullt middagsbord. Först var Kari och Hans på väg till Borga och jag hade räknat ut att vi skulle hinna äta en bit och prata om Nepal innan Magnus med familj och Pernillas mamma Sollan med man Göran skulle komma på middag. Alltså: Kari och Hans var en timma senare och Magnus med gäng en timma tidigare än tänkt. DET BLEV JÄTTETREVLIGT! Alla fick plats runt vårt köksbord och vi åt chevre med honung och frusna lingon, plankstek av älgfilé och apelsinmousse till kaffet. 
Idag har vi varit en sväng till Vilhelmina och delat ut Nepalgrejor och ätit god hemlagad pizza. Så har vi blivit presenterade för Ninja . världens sötaste 2 månader gamla valp. Petter med familj är lyckliga ägare. Lugn och mysig, som håller familjen igång. Är riktigt avundsjuk.

Nu skall jag lägga mig. Imorgon blir det en promenad till Fantastiska Fiket. Gunnar skall jaga på bonnskogen.
God natt och sov gott.