Vi flög alltså till Pokhara, bara 20 mil från Kathmandu. Det 35 minuter och skulle ha tagit 7 timmar med bil! Vägarna är helt otroligt dåliga och dessutom sanslöst krokiga och FULLA av trafik. Ulf sa att i Nepal finns bara en trafikregel: Här försöker man köra på vänster sida i mesta möjliga mån.
Pokhara är en "trekkingstad", dvs är en stor del av affärerna inriktade på turister och trekkare (vandrare och klättrare). Vi hade det lyxigaste hotell med swimmingpool och vaker trädgård. Det blev en kväll på restaurang med Tandorikyckling på faten och sypermysigt tillsammans med Pasang och Dawa.

Tidigt var vi på flygplatsen för att komma med ett plan till den lilla bergsorten Jomsom. Emellertid fick vi vänta länge. Vädret där uppe var inte bra och det var på håret att vi över huvud taget kom iväg. Efter klockan 10 kan man inte starta eftersom vindarna uppe i bergen är för starka för landning och starter. 9.50 bar det av. Det var bara vi i planet som var det sista för dagen. Flygningen var URLÄCKER!!! Runt om oss dök topparna upp. Två av dem över 8000 meter, Annapurna 1 och Dalaguiri. Snön lyste. Mäktiga syner.
Landningen var spektakulär med en skarp 360 graders sväng nere i dalgången för att komma norrifrån på landningsbanan. Alla mådde inte OK i magen, men jag bara njöt. Så var vi framma. Luften var kall och klar. Andningen kändes lätt och framtiden i bergen rullade ut sig framför oss. Unerbart härligt!



Ni skall också få följa med en kort tur till Asphodel Public School i Kathmandu. Det är den vänskola som Projekt Nepal på universitetet i Luleå arbetar för att hjälpa. Googla gärna på Projekt Nepal och läs mera!
På skolan går ca 450 elever mellan 3 och 16 år. Grundaren Birendra Sherstra och hans fru, rektorn Biva arbetar hårt för att kunna hjälpa barn i små förhållanden att få utbildning. Ca 45 barn, som inte har föräldrar, bor och äter på skolan under förhållanden som är mycket enkla men kärleksfulla. Undervisningssituationen är milslångt ifrån den vi har i Sverige - och ändå lär de sig MASSOR! Klassrum utan glasrutor i fönstren (det blir ibland runt nollan på vintern...) enklaste bänkar att arbeta vid, 25 - 38 elever per grupp, fruktansvärt litet bibliotek, 13 lärare.
I biblioteket fann jag Elsa Beskovs Tant Brun, Tant Grön, Tant Gredilin på engelska och en av de manliga lärarna hade Astrid Lindgren som favoritförfattare och hade läst alla hennes böcker!

Jag fick ett nytt fadderbarn, eftersom mitt förra har slutat. Hon är fem år och så blyg och allvarlig. Om du skulle vilja vara med och hjälpa ett barn att få utbildning och slippa tigga eller arbeta på gatan, kan du kontakta Projekt Nepal i Luleå. En hundralapp i månaden är ju ingenting för oss, eller...



Denna dagen har gått, Vi har haft en undrbar höstdag och gick upp till Strandberget för att hämta några verktyg Gunnar hade liggande där. Vi såg massor med älgspår och plockade ett par liter trattisar i min mössa... Synd att inte jaktstugan blivit färdig. Det hade varit mysigt att kunnat ligga över där. Kanske till sommaren att Magnus får litet mera tid.
Elsa och Göte drack elvakaffe hos oss. Kul att få bjuda dem någon gång som omväxling.
Nu skall jag läsa ett par minuter innan jag blundar. God natt.