Ett fantastiskt ljus över Bellvikssjön i förmiddags fick mig att snabbfika och sedan klä mig i tjockaste dunjackan för en kamerastund efter landsvägen.

 

 

Tyvärr kom jag igång sent efter en seg morgon. Förra nattens få sovtimmar tog jag igen och vaknade sent. Det var sedan länge eld i vedspisen och värmen mötte mig i trappan. Det gick fort att få ner energibehovet och så for jag ut på min spark. Gunnar fick kaffesällskap av Ture i samma veva. Idag traskade jag både yst- och västöver för att hitta motiv. Den ende jag mötte var Maurits på väg att kolla värmen hos grannen. Det blev en kort pratstund om den nyss borgångne Bellviksbon Ingvald Rönnberg.

Ingvald har funnits i byn hela tiden jag varit här. Ändå kände jag honom inte så väl. Vi hejade när vi möttes, men inte just mera. Det senaste året har han pga sin hälsa bott i Dorotea. Igår morse slutade hans dagar på jorden.

 

Jag hämtar litet om Ingvald ur Elsas "Bellviksboken". Den skrev hon år 2001.

 

"Ingvald och Ellen tog över gården efter Ingvalds far, Per Erik. De skötte jordbruket jämsides med att Ingvald arbetade i skogen fram till 1968, sedan som byggnadssnickare fram till pensionen. Jordbruket lades ner 1977. De bodde kvar på gården.

Ingvald och Ellen är ett par som levt för sina barn och sitt hem i första hand. Ellen har varit och är än idag en riktig arbetsmyra som står i, dagarna i ända...------  Sedan Ingvald nått pensionsåldern, gjorde han i ordning en snickarverkstad i deras ladugård. Där tillverkade han många möbler, bord, stolar, blombord och pallar."

Ingvald var Elsa mycket behjälplig med sina minnen från förr i Bellvik, när hon skrev boken. Han till och med bidrog med en grundplåt för det projekt han trodde på och ville skulle dokumentera det liv människorna i Bellvik levt under århundraden.

 

Idag går mina tankar till Dig Monika. Det är svårt att förstå att de gamla måste tas ifrån oss. Jag säger som Ronja Rövardotters pappa Mattis: - Han fattas oss.