Så var då denna dagen slut och går strax över i nästa. Det tycker jag är bara bra för denna har varit mest oro och tankar för mig. Jag är en alldeles typisk våg, tror jag, som inte klarar av konflikter och vill att alla omkring mig skall må bra. Dessutom inbillar jag mig att jag ofta är orsaken till att det inte är så. Jag funderar ofta på vad JAG kan göra åt saker, hur jag kan ställa allt till rätta... fast det ofta är sådant jag inte kommer åt, som jag inte kan påverka eller som har sina rötter i faktorer utom räckhåll för mig.

Jag vet att det är dumt, men som min tillvaro är just nu kommer jag inte ur det. Jag önskar mig en tid av lugn och då ingenting händer. Jag önskar mig en tid då "tandläkarkänslan" i magen försvinner och ersätts med bara ro.

 

Så nu har jag beklagat mig litet. Jag vet att det är de som har det mycket värre och att jag har massor med glädjeämnen omkring mig. Det är bara det att de gömmer sig för mig just nu. Men jag jobbar på det.

 

I förmiddags kom i alla fall Gunnar hem med en gubbe som nu hänger bredvid haren i snickarboa. De skall bli goda middagar att bjuda våra vänner på. Jag är inte så bra på att få till dem, men Gunnar är det. Middagarna skall tillägnas vår vän, som hämtar krafter på lasarettet i Östersund. Hälsa honom att vi kommer en dag (när han blivit litet bättre) med en portion av både hare och tjäder, som nog kan ersätta sjukhusmaten och dessutom påminna om varför det är så viktigt att jobba på att komma igen. Hälsa honom att vi är med honom varje dag, fast vi är 17 mil bort.