Livet och de lyckliga ögonblicken är sköra som solglittrande istappar, skrev en vän till mig idag. De är inte bara ömtåliga och förgängliga utan också så vackra. Kanske är de också som rimfrosten en oktoberdag.

 

Idag har Gunnar och jag ännu en gång blivit påminda om hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra och att vi vårdar de vänskapsförhållanden vi har med dem vi tycker om och uppskattar. En av våra bästa vänner, som vi umgås med, skrattar med, byter efarenheter och minnen med och kramade hej och på återseende så sent som i måndags, fick en hjärnblödning i natt och ligger nu på lasarettet. Vi vet inte hur hårt det har tagit. Vi vet inte utgången. Vi väntar på kontakt.

Allt annat idag har varit oväsentligt. Ingenting har fungerat. Tankarna finns hos dem precis hela tiden.

 

Vi vet att sjukvården är fantastisk och vi hoppas att vår vän har kommit i tid och att allt går som vi önskar av hela våra hjärtan. Det måste det bara! Vi måste ha flera år kvar tillsammans. Om tankar kunde...