Spår av pappa

I går beställde jag trasmattor och gardintyg på nätet. Det blir dyrt, men det får det bli. Jag har hållit på att städa och röja i morfars stuga för att det skall bli riktigt fint. Det är fortfarande svårt att se alla spår efter honom. Alla finurliga lösningar på inredningsdetaljer han klurade ut, alla ramar och enekrokar han satt upp på väggarna. Han finns liksom med mig när jag är där.
Jag skall alls inte klaga igentligen, eftersom jag fick ha honom tills han var 91 och jag 61 år. Men som Matti sa när Skallepär dog: -Han fattas mig! Han har alltid varit hos mig och nu är han det inte mer.
Morfar Kurt älskade att vara i Bellvik och vara morfar till Johan, Magnus och Petter. De fyra var de allra bästa kompisar i världen. De betydde mer än allt annat för honom. Han satte upp "strålkastare" vid stugan när de skulle leka Ingemar Stenmark. Han åkte spåret med dem i Borga och visade och delade med sig av sitt stora intresse för skidåkning. Han andades djupt i den klara kalla vinterluften utanför stugan och njöt av livet. Han var den snällaste pappa och morfar man kan tänka sig.
Nu skall jag snygga till, måla väggar och flytta dit mammas gamla soffa. Kanske blir det så att jag sover där ibland på sommaren. Det blir min inredning, men spåren efter pappa finns omkring mig hela tiden. Han är med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0