God natt igen.

Jag upptäckte att kylskåpet var i den närmaste tomt och att garnet inte skulle räcka till Petters beställningssockar. Måste till civilisationen. det blev Lajksjön först och Wiiks. För Er som aldrig har besökt ICA-affären i byn en mil från Dorotea har Ni en härlig upplevelse kvar! Där finns ALLT!!!! Varje varv jag går ser jag nya saker.

Jag undrar hur många artiklar det finns på hyllorna - från golv till tak? Vid kassan sitter Ulla Wiik för det mesta. Idag fick vi en trevlig liten pratstund igen. Hon väntade på den försäljare som skulle sälja tomtar till henne för nästa år...

 

Missa inte ett besök i Lajksjön nästa gång Du kommer till Dorotea.

Här skulle kommit en bild inifrån affären, men mitt program trilskas idag... Den kommer senare för sig.

 

God natt alla. Hoppas att vi ses imorgon.

 

 

 

Nu blir det barnbarnsbilder igen.

I veckan som gick har vi träffat sex av de sju vi har. Den sjunde, Olle i Vilhelmina, låg hemma med magsjuka i lördags när pappa Petter och storebror Lukas var hos oss i Bellvik och jobbade. Han är bättre idag men inte alldeles pigg. Hoppas att familjen blir frisk till på onsdag så att vi kan åka och gratulera Lukas som fyller 18 då!

 

Först var vi på Valågården i Hoting och åt kamsen och semlor på tisdag. Då hade vi Jon och Isak med oss eftersom föräldrarna jobbade. Sedan kom Johan med familj upp till Borga och stugan tillsammans med en kompisfamilj på torsdag kväll. Dem umgicks vi med på fredag. På lördag hade vi Vilhelminabesöket och fick hjälp här på gården.

Tala om att ha det beviljat!

 

Nu har vi för ett par timmar sedan utfodrat de återvändande fjällturisterna med middag och tröstat Hanna, som inte ville åka till vardagen utan stanna hos farmor och farfar... det är hemskt att säga att det inte går.

 

Nu skall jag sova! God natt Du också.

 

 

Dagen idag har alls inte varit så här! Idag blev det en grå dimdag med snö yrande i luften och snå-vinden i ansiktet vilket håll man än gick på bygatan. Det blev i alla fall en och en halv timme med mellanlandning hos Fantastiska Fiket på Näset. Där blev det en kaffekopp medan vi såg på herrarnas jaktstart. Ja, skidskytte såklart. Kul att det går bra för Lindström och Ferry. Jag tycker att Storumansonen är bara underbar! Rak, ärlig och humoristisk.

 

Imorgon blir det en tur till Hoting och Lollo. Hon skall få ge mig en ny frisyr, en kort en som det går att kamma med fingrarna. Skönt.

Nu skall jag läsa en stund. Skriver mera imorgon.

God natt alla.

 GRATULERAR sonhustru på 42-årsdagen!

 

Jag har inte skrattat färdigt ännu. Då och då bubblar det upp och jag känner att livet lägger till några minuter. Man lever ju längre med ett gott skratt. Hör här:

 

En nära bekant till oss, en man (kille) i fyrtioårsåldern kom från jobbet i eftermiddags. Han körde genom Dorotea och skymtade en buss utanför ingången till Sjukstugan. I samma ögonblick kom det för honom att han kanske skulle åka ner och lämna litet blod och få en Festis. Sagt och gjort. Han ställde sig bredvid de andra bilanrna och i samma veva ringde hans mobil. Han svarade och fortsatte att prata medan han gick mot ingången och in och satte sig i det lilla väntrummet i bussen.

När samtalet var slut tittade han sig omkring och tänkte att det var konstigt att det bara var kvinnliga blodgivare - och dessutom såg alla hjärtligt glada ut och både fnissade och skrattade högt. Då såg han skylten: MAMMOGRAFI.

För att använda hans egna ord: -Faaaan vad pinsamt!

En sköterska kom ut och munterheten hotade spränga mammografimottagningen i Landstingets mobila bröströntgenenhet. Det enda möjliga i den situationen var att skratta med och återvända till bilen efter att ha fått nej på frågan om ingen ville undersöka hans bröst.

 

Kul att bjuda på sig själv och berätta om det på Facebook! 38 gilla och 18 kommentarer på en halvtimme! Gissa om det var bara tjejer som kommenterat!!

 

Nu skall jag skratta litet till...

Det känns bara jättebra ikväll.

 

Vår gode vän, som finns i Östersund för sin hjärnblödning, har fått komma till Solliden rehabilitering. Det går stadigt framåt och han går nu till matsalen med hjälpmedel, äter själv och börjar intressera sig för omvärlden. Ni kan inte ana hus fantastiskt det känns. Snart kan vi åka ner till honom och hälsa på.

 

Ikväll skall jag maila bilder på fiskelycka, skoterturer, fjäll, hjortron och orrjakt, så att han och hans fru har något att prata om och försöka aktivera minnet med.

 

Imorgon skall jag jobba ett par timmar igen, så jag måste lägga mig tidigt ikväll.

God natt och sov gott.

 

Detta blir en bild. Han var med när Gunnar drog upp den.

Idag klockan 12.45 lästes det upp på torget i Dorotea vem som skulle bli Årets Doroteabo. Det blev Doroteaupproret, hela gruppen! Vi är så stolta, för i vår kommun är det prestigefyllt och vi har många fantastiska människor, som fått utmärkelsen tidigare. Det är på förslag av människor i kommunen som Lions utser vem som skall hedras. Detta året blev det vi.

Som tur var befann sig många ur Upproret på torget fast jag inte skvallrat och det var inte svårt att få upp några på den lilla scenen för att delta i glädjen. Vi tog emot diplomet, en Doroteadrottning och fick en slant som går till vår verksamhet (buss till Umeå och landstingsfullmäktige, tror jag). Så sjöng vi tillsammans Doroteasången och en och annan gjädjetår föll.

 

Förutom detta har det varit tre bra händelser till.

Min sonhustru Pernilla levererade ett superfint invigningstal vid Doroteadagen (Hon gjorde det i egenskap av rektor på vår skola).

Vi fick höra Björn Uglems härliga strupsång och litet hälsningar från nunamuiterna (inlandseskimåerna i Alaska). Han är så fantastiskt positiv och inspirerande att lyssna på.

Jag fick en härlig kvällspromenad när jag kom hem. En timma i 10 minusgrader. och sedan ett glas vin för att fira dagen.

 

Nu skall jag börja en ny bok. God natt. Sov gott.

 

Jag har lagt in kvällens sista vedträn i spisen och hör hur det dånar till när det tar sig. Lampan på knuten av lagårn har släckts så det är alldeles kolsvart utanför fönstren. Sängen väntar. Men tankarna snurrar som vanligt den här tiden på dygnet. Jag sammanfattar och bearbetar, tänker bakåt och framåt. Bra ibland och jobbigt ibland.

 

Idag när jag öppnade tidningarna, med en viss nyfikenhet må jag erkänna, låg ett uppslag framför mig om hur vi uppmärksammade vår ettåriga ockupation. Det var referat om det som sagts och det som gjorts. Det var väl OK, trots att de som skrivit inte alls lyckats fånga den fantastiska stämning som fyllde A-salen tillsammans med nästan 300 människor. Det var inte vilka människor som helst som var där. Det var människor som vi alla skall ha stor respekt för. Det var människor med stora hjärtan, med förmåga att känna empati, med ärlighet och rättvisa som rättesnören.

 

Så fortsatte jag att titta på tidningssidorna och möttes av två inslag, som gjorde mig bestört och rasande. Två kvinnor har uttalat sig om de som kämpar för vår sjukvård på ett ovarsamt, milt sagt, och lögnaktigt sätt. De har hittat på anledningar till att smutskasta ockupationen och Doroteaupproret. De lägger ord och handling i munnen på oss för sin egen vinnings skull. Jag tycker att det är fruktansvärt! Den ena av dem var initiativtagare till ockupationen och den andra har en "hög" politisk ställning i kommunen. Båda har gjort sanningar av osanningar och detta får i tidningarna stå oemotsagt. Politik kan vara oärlig, beräknande, falsk och framkalla det sämsta hos människor. Jag skäms inte å deras vägnar - det får de göra själva. Jag har fått lära mig att man inte skall ljuga. Det borde de också ha fått göra.

 

Jag känner ockupanterna efter detta året. De reagerar på orättvisor och oegentligheter. De framför kritik som är berättigad. De är villiga att prata med människor. De är inte oresonabla. De är de mest fredliga och vänliga ockupanter man kan tänka sig. De är i Doroteaupproret helt opolitiska och de vill INTE trycka ner personalen på vårt äldreboende.

 

Oj, det blev ett allvarligt inlägg idag, men det får Ni stå ut med. Jag blev bara så arg och upprörd å våra kämpars vägnar. God natt.