Tänk att det gick så bra hos tandläkaren! Först sov jag hela natten utan att ta de lugnande tabletter jag fått ifall, sedan körde Gunnar mig in till Folktandvården och där väntade Birgitta och tandläkare Åsa. Så lugna och fina båda två att all min oro inte ens hann ta mig i besittning. Efter bedövningen tog det ett par minuter och roten var ute. Jag hann inte vara med! I eftermiddag har det varit litet ont, men nu är det nästan helt borta. Dagen har varit en slöardag och jag har varit trött och orkeslös - bara vilat. Skönt!

Magnus ringde och gjorde mig glad. Det är fantastiskt att ha söner med sådana kvalitéer, alla tre på olika sätt. Han är diplomat och så fantastisk att hantera människor. Han tänker så fint och finner de rätta orden. Jag önskar att jag verkligen kunde säga hur mycket jag beundrar och uppskattar honom, utan att han tror att det bara är "mammaskryt". Jag hoppas att han kan och hinner hjälpa mig med mina bekymmer. Med honom vid min sida skulle jag inte vara orolig.

Två vänner till har jag haft kontakt med idag: Först kom posten med ett brev från Kerstin i Umeå. Tack, tack, tack min vän för boken och orden. Jag saknar fortfarande våra stunder vid ditt köksbord på Östra Sjögatan alldeles förfärligt ibland. Men det är skönt att veta att du finns för oss fortfarande. Hoppas att David är på bättringsvägen! Vi hörs snart. Har också talat med Elvy i Lödöse. Att det skall vara så långt till dem man tycker om. Men snart kommer jag ner och hälsar på dig! Nu kan jag ju gå som folk igen.

Idag blev ingen promenad, men igår passerade jag Ulla-Britt Henrikssons vackra hus. Jag skall berätta mera om det när jag intervjuat Elsa. (Vi jobbar i morfars stuga i morgon, Elsa. Kan du inte komma dit på din motionstur? Jag tar med kaffe upp dit...) Här är bilden.                 Nu kojar jag god natt!