Litet, litet vitt puder ligger på gräsmattan. Jag ser det i lampskenet borta vid snickarboknuten. Undrar om det ligger kvar i morgon bitti?
Idag har jag bara gått mellan Lillstugan och här. Jag har sorterat alla kassar och lådor, som har stått hela sommaren däruppe efter att jag slängde dit dem efter skolslutet. Det blev några kassar med privata saker som jag dekorerat arbetsrum och klassrum med, några kassar som skall tillbaka till skolan och några kassar som en kollega skall få att botanisera ibland-och- en jättestor hög att köra till kontainern...
Det känns konstigt att bara kasta alla lektionsförberedelser, alla övningsblad, alla anteckningar jag gjort under tiotals år. Det känns sorgligt och litet hemskt. En period i mitt liv är slut. Alla miltals rader med bokstäver där tankar och idéer formats raderas ut på soptippen i Dorotea. Så mycket kunskap och erfarenhet stannar där det är. Jag hoppas att jag under årens lopp delat med mig av det jag gjort bra och av det jag skulle ha gjort på annat sätt.
Min pedagogiska litteratur får Pernilla. Jag blev bara så glad när hon sa att hon ville ha den. Hon kan redan så mycket och är så duktig i sitt yrke, men kanske kan det ge henne någonting.

Tvättmaskinen har snurrat och gått hela dagen. Det är julmattorna som blivit rena. Just nu knastrar det i vedspisen och det nästan ångar av mattan där den hänger på stången i taket. I morgon hamnar den i högen med rena, goluktande mattor. Bara 5 veckor till jul! Skönt att ha städat förrådet under trappen också. Det blev en hel svart plastsäck med skräp. Usch vad vi samlar på oss en massa onödigt! Nu åkte det ut massor.

Nu skall jag läsa mer om Homanns kompis som ramlade/knuffades ner från ett räcke vid regalskeppet Wasa och slog ihjäl sig. Boken började med det...   God natt.