Som ni ser har kusin Ulf imponerat på mig idag. Han tog sig upp på Kenekaise efter östra leden, som innebär mycket branter och rent alpin klättring med rep. De hade guide med sig från Fjällstationen eftersom ingen av dem har klättrat tidigare. När jag var på Sydtoppen med min familj år 1989 gick vi Västra leden som jag tyckte var nog så påfrestande. Jag såg Östra ledens branter!! Ulf är fyra år äldre än jag.
Något att fundera över åt oss andra: En grupp medelålders människor vandrade i bergen. Efter ett tag upptäckte de att de kommit ganska högt upp och de stannade för att fundera på fortsättningen.Två vägar låg framför dem. De ställdes då inför valet att antingen följa de flesta på stigen neråt eller fortsätta mot toppen...

Ulf är en människa som går mot toppen. Jag beundrar honom och har honom som föredöme många gånger. Han ger sig katten inte, även om uppgiften är tuff. GRATTIS igen ULF! Maria måste vara mallig över Dig nu - och Du över Maria.

Dagen idag. Har jobbat med att planera och flytta småprylar och förbereda inför all möbelflyttning. Allt måste fungera efter 24 september. Vi hoppas få hjälp av några starka armar i början på vecka 39. Så drack jag elvakaffe på Näset och det renderade i middag senare på dagen... Supergod kålpudding. Tusen tack! Mysigt att inte behöva äta ensam.
NU skall jag koja och läsa i min bok en stund. Fast jag kommer nog att vara okoncentrerad - bara tänka på Ulf och hur han känner sig i sina trötta ben nu. Ont, matt, skönt trött. Mannen på toppen (bilden) är inte Ulf. Jag tänkte bara visa hur det kunde sett ut om vädret hade varit bättre för dem.   Kram och god natt!