Ett par dagar har huvudet varit fullt av tänkande på sjukstugan och alla människor, som kommer att få lida för att landstingspolitiker inte kan tänka längre än till sin egen politiska karriär! Jag ringer runt för att skaffa mig kunskaper så att jag kan berätta för folk och få reaktioner. Vi skall inte ge oss!

Ett härligt avbrott var att kusin Claes ringde från Värmland och berättade att han och fru Birgitta kommer och gästar oss i början på maj. Så himla roligt. Vi träffas ju inte överdrivet ofta med 80 mil emellan oss. Han är som en bror, en kär bror.

Igår hade vi en underbar stund efter middagen. Värmlands-Göran var med JP och Elsa och Göte på middag. Han hade tagit med sig sin fiol (han är riksspelman) och satt en lång stund på vedlådan och spelade alldeles otroligt fint. Tala om att få ståpäls... Tusen tack, mange tacker, tack, tack, sa alltid farbror Alfred i Blomskog.

Nu skall jag koppla av en stund med min mysbok och sedan koja. God natt.