Fredag 1 februari. Dagen efter...

Jag har lagt in kvällens sista vedträn i spisen och hör hur det dånar till när det tar sig. Lampan på knuten av lagårn har släckts så det är alldeles kolsvart utanför fönstren. Sängen väntar. Men tankarna snurrar som vanligt den här tiden på dygnet. Jag sammanfattar och bearbetar, tänker bakåt och framåt. Bra ibland och jobbigt ibland.
 
Idag när jag öppnade tidningarna, med en viss nyfikenhet må jag erkänna, låg ett uppslag framför mig om hur vi uppmärksammade vår ettåriga ockupation. Det var referat om det som sagts och det som gjorts. Det var väl OK, trots att de som skrivit inte alls lyckats fånga den fantastiska stämning som fyllde A-salen tillsammans med nästan 300 människor. Det var inte vilka människor som helst som var där. Det var människor som vi alla skall ha stor respekt för. Det var människor med stora hjärtan, med förmåga att känna empati, med ärlighet och rättvisa som rättesnören.
 
Så fortsatte jag att titta på tidningssidorna och möttes av två inslag, som gjorde mig bestört och rasande. Två kvinnor har uttalat sig om de som kämpar för vår sjukvård på ett ovarsamt, milt sagt, och lögnaktigt sätt. De har hittat på anledningar till att smutskasta ockupationen och Doroteaupproret. De lägger ord och handling i munnen på oss för sin egen vinnings skull. Jag tycker att det är fruktansvärt! Den ena av dem var initiativtagare till ockupationen och den andra har en "hög" politisk ställning i kommunen. Båda har gjort sanningar av osanningar och detta får i tidningarna stå oemotsagt. Politik kan vara oärlig, beräknande, falsk och framkalla det sämsta hos människor. Jag skäms inte å deras vägnar - det får de göra själva. Jag har fått lära mig att man inte skall ljuga. Det borde de också ha fått göra.
 
Jag känner ockupanterna efter detta året. De reagerar på orättvisor och oegentligheter. De framför kritik som är berättigad. De är villiga att prata med människor. De är inte oresonabla. De är de mest fredliga och vänliga ockupanter man kan tänka sig. De är i Doroteaupproret helt opolitiska och de vill INTE trycka ner personalen på vårt äldreboende.
 
Oj, det blev ett allvarligt inlägg idag, men det får Ni stå ut med. Jag blev bara så arg och upprörd å våra kämpars vägnar. God natt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0