Jag har inte skrattat färdigt ännu. Då och då bubblar det upp och jag känner att livet lägger till några minuter. Man lever ju längre med ett gott skratt. Hör här:

 

En nära bekant till oss, en man (kille) i fyrtioårsåldern kom från jobbet i eftermiddags. Han körde genom Dorotea och skymtade en buss utanför ingången till Sjukstugan. I samma ögonblick kom det för honom att han kanske skulle åka ner och lämna litet blod och få en Festis. Sagt och gjort. Han ställde sig bredvid de andra bilanrna och i samma veva ringde hans mobil. Han svarade och fortsatte att prata medan han gick mot ingången och in och satte sig i det lilla väntrummet i bussen.

När samtalet var slut tittade han sig omkring och tänkte att det var konstigt att det bara var kvinnliga blodgivare - och dessutom såg alla hjärtligt glada ut och både fnissade och skrattade högt. Då såg han skylten: MAMMOGRAFI.

För att använda hans egna ord: -Faaaan vad pinsamt!

En sköterska kom ut och munterheten hotade spränga mammografimottagningen i Landstingets mobila bröströntgenenhet. Det enda möjliga i den situationen var att skratta med och återvända till bilen efter att ha fått nej på frågan om ingen ville undersöka hans bröst.

 

Kul att bjuda på sig själv och berätta om det på Facebook! 38 gilla och 18 kommentarer på en halvtimme! Gissa om det var bara tjejer som kommenterat!!

 

Nu skall jag skratta litet till...