Idag för 41 år sedan dök han upp vår förstfödde. Hans pappa grät där på BB i Skövde, och sa - Titta vilka stora fötteren! Utanför rök snöstormen. Det var inte utan att vi skrattade av lättnad att jobbet var över. Han hade inte gjort det enkelt för oss men visade oss vilken energisk kille han var redan från början!!!

De första månaderna i lägenheten i Tibro var det Johan som dirigerade hela omgivningen. Kolik, stackarn.

 

Men Johan blev snabbt en stor och otroligt snäll kille. Omtänksam, givmild, empatisk och vårdande allt från lamm till skadade skalbaggar. Glad i allt som var kul att göra höll han oss igång i alla lägen. Testa allt och allt var det bästa som fanns. Det är lättare att tala om vilka fritidsintressen han inte hade eller ville ha. Men att han fastnat för skidor kan han nog mycket tacka morfar Kurt för, jakten är pappa Gunnars förtjänst, pilbågeskjutandet kom han i kontakt med via min goda vän Lasse Larsson i Gbg och fotograferandet kom till när han lånade min kamera på en fjälltur i Abiskofjällen när han var 15.

 

Nu är han trebarnsfar (9 år, 7 år och 5 år) och hittar på, tar hand om, busar och förmanar. Han gör det jättebra!

Yrket blev sjuksköterska med tre! olika kompetenser: intensivvårdssköterska, narkossköterska och ambulanssjöterska.

Familjen bor utanför Östersund, så vi kan träffas ganska ofta.

 

Vad mycket det har hänt på 41 år. Nu skall jag gå upp och titta i mina album och uppliva minnen från denna tiden.

God natt och sov gott alla.  Och grattis igen Johan. Vi älskar Dig.