Maj 2013 blev en riktig höjdarmånad för mig. Mitt hjärta hade ett helt år krånglat ibland med ordentliga rusningar och gjort att jag forslats iväg till Lycksele lasarett med ilfart både i ambulans och med helikopter, inte bara en gång utan  5 - 6. Det hade varit ett helt år med rädslan som följeslagare. Mitt vanliga aktiva liv hade gått på sparlåga i allra högsta grad och den tid jag vågat vara ensam med barnbarn, skidor och mig själv blev tryggheten telefonen i fickan.

I maj fixade de fantastiskt duktiga läkarna och övriga personalen i Umeå på Kardiologen det! De fann en extrabana som de elektriska impulserna använt sig av när dessa triggade igång mitt hjärta till 220 slag i minuten. De fann banan och "brände" av den. Jag åkte hem dagen efter och har inte känt vare sig rusningar eller rädsla sedan dess. Jag är så tacksam.