Jag kom 1967 in på folkskoleseminariet i Kristianstad. Där var lärarutbildningen för sista gången bara 2 år. Jag minns inte så mycket från undervisningen i salarna, men praktiken var det roliga och det jag lärde mig massor på. Jag hade ju arbetat som lärare ett år i Tibro innan och visste vilka fallgroparna var. Det var nyttigt.
Vi hade mycket roligt på idrottsplatsen, på fester med kamrater, i huset som sju flickor delade sista året. Det var ibland svårt att få tiden att räcka till pluggande och förberedelser. Mamma stickade provlapparna hemma i Göteborg och skickade ner. Jag varken kunde eller hann. (Det är nog preskriberat nu...) Diana hjälpte mig att plugga in alla konstiga namn på sjukdomar - hade vi prov på! Till vad nytta? Vi älskade att vara med vår idrottslärare - jag tror att hon hette Moberg- och dansa jazzdans. På lördag kväll köpte vi en flaska rödvin av billigaste sort och lade ner två sockerbitar. Så hällde vi över vinet i en flaska med "fin" etikett, som en flicka fått med hemifrån. Många lät sig luras. Vi hade inte råd med mera, för vårt studielån var bara 4500 kronor per termin.
Jag tjänade extraslantar som servitris på rektor Wictorins privata bjudningar där hans fru lärde mig mycket om etikett i den högre skånska sociteten. Det var påfrestande men ekonomiskt givande.

Så kom jag ut från seminariet en dag i juni 1969 Mamma och pappa  kom ner för att se mig få min pekpinne och mitt yrkesdiplom. Det var en härlig dag. På kvällen höll jag talet till mannen. Jag har det liggande kvar i en låda fortfarande. Tänk att det är precis 40 år sedan nu i vår. Nu har jag gjort mitt arbetsliv färdigt.

Nu skall jag fortsätta upp på toppen...