Idag tittade jag på almanackan och såg att dagens namn var Kurt. När jag läste Elsas rader på Bellviks hemsida såg jag att hon hade glömt Kurt Olson från Göteborg. Han kom till byn tre till fyra gånger om året från och med 1970 och älskade att vara här hos vår familj. Han fick göra det i 34 år! Vi har räknat ut att han färdades ungefär 24 000 mil mellan Göteborg och Bellvik!! Detta är morfar - min pappa.
Ofta stod han ute på trappan till stugan uppe på kullen, som Gunnar och han byggde 1980, och andades djupt.
- Känner ni vilken härlig luft här är, sa han och njöt av utsikten över sjön. Han gjorde turer med sina dottersöner i skogen både vid lingonplockningen och på vintern i skidspåren. Han älskade att vara med dem. Han älskade dem. Han lärde oss alla så mycket. Han kokade valla tillsammans med Johan och Magnus och Petter, så att det var förenat med livsfara att gå över golvet efteråt. Han monterade upp strålkastare utanför stugan, så att våra små "Stenmarkar" skulle kunna träna i backen. Han lärde oss alla att se det vackra och fina både hos människor och natur.
I alla år var han också TOMTE på Näset. De kallade honom "Borgatomten". Jag är ledsen Malin och Mikael, Lovisa och Norton för att jag avslöjar hemligheten, men en bättre och snällare tomte kan man inte hitta ens på Nordpolen... På juldagen stornjöt han av Elsas alla elva kaksorter, tog gärna flera av varje. Påtaglig uppskattning!

Morfar var i många år med oss i Borga och var den av oss som var den verkliga fjällmänniskan. Sedan unga år gjorde han otaliga resor till alla delar av fjällkedjan. Han var tidigt medlem i Svenska Iglooklubben och var med i den expeditionen som 1939 gjorde den första vinterbestigningen av Oxtindan. Han följde Johans och Magnus tävlingar i skidalpinism med stolt intresse och skrattade gott åt Petters alla hissnande äventyr på skidor och snowboard. Han beundrade sina killar mycket och följde deras utveckling med familjer och arbeten med glädje.
Han körde mellan Göteborg och Bellvik tills han blev 90 år. Sista gången han var i sin stuga firade han sin 90-årsdag 2 januari 2004. Då önskade han sig ett skidspår på sjön i födelsedagspresent. Det fick han och vi åkte det tillsammans med honom.
Han dog i februari året efter, klar ända in i det sista. Vi saknar honom så mycket, men minns honom med tacksamhet och glädje.

Dagen har varit en arbetsdag i morfars stuga. Andra våning är klar nu och vi har börjat grundmåla väggarna i första. I morgon fortsätter vi.
Jag har satt en bröddeg i kväll, som skall bakas ut i morgon bitti. Det blir fikabrödet till elvakaffet i morgon, Elsa. För många år sedan fick jag receptet av Aina , vår granne nedanför vägen, och det blir jättegoda limpor och funkar så bra. Här får du det:

Ainabröd    ett halvt hg jäst,  5 dl kall mjölk,  ca 1,5 dl farinsocker, litet salt, 2 msk brödkryddor och rågsikt så att degen blir inte alltför hård. Blanda allt och arbeta degen så att den blir jämn och fin. Strö på litet rågsikt och lägg en bakduk över. Ställ det svalt över natten.                                    På morgonen arbetar du degen en stud på bakbordet, delar den i två bitar och formar den till limpor. Grädda ca 40 min. i 200 grader. Pensla med vatten.

Lycka till och god natt

Tänk att det gick så bra hos tandläkaren! Först sov jag hela natten utan att ta de lugnande tabletter jag fått ifall, sedan körde Gunnar mig in till Folktandvården och där väntade Birgitta och tandläkare Åsa. Så lugna och fina båda två att all min oro inte ens hann ta mig i besittning. Efter bedövningen tog det ett par minuter och roten var ute. Jag hann inte vara med! I eftermiddag har det varit litet ont, men nu är det nästan helt borta. Dagen har varit en slöardag och jag har varit trött och orkeslös - bara vilat. Skönt!

Magnus ringde och gjorde mig glad. Det är fantastiskt att ha söner med sådana kvalitéer, alla tre på olika sätt. Han är diplomat och så fantastisk att hantera människor. Han tänker så fint och finner de rätta orden. Jag önskar att jag verkligen kunde säga hur mycket jag beundrar och uppskattar honom, utan att han tror att det bara är "mammaskryt". Jag hoppas att han kan och hinner hjälpa mig med mina bekymmer. Med honom vid min sida skulle jag inte vara orolig.

Två vänner till har jag haft kontakt med idag: Först kom posten med ett brev från Kerstin i Umeå. Tack, tack, tack min vän för boken och orden. Jag saknar fortfarande våra stunder vid ditt köksbord på Östra Sjögatan alldeles förfärligt ibland. Men det är skönt att veta att du finns för oss fortfarande. Hoppas att David är på bättringsvägen! Vi hörs snart. Har också talat med Elvy i Lödöse. Att det skall vara så långt till dem man tycker om. Men snart kommer jag ner och hälsar på dig! Nu kan jag ju gå som folk igen.

Idag blev ingen promenad, men igår passerade jag Ulla-Britt Henrikssons vackra hus. Jag skall berätta mera om det när jag intervjuat Elsa. (Vi jobbar i morfars stuga i morgon, Elsa. Kan du inte komma dit på din motionstur? Jag tar med kaffe upp dit...) Här är bilden.                 Nu kojar jag god natt!

Fortfarande ingen snö, men en fantastisk förmiddag med SOOL och gnistrande kristaller överallt igen. Jag tog en timmes lång promenad för att få igång benen och för att fotografera litet hus och gårdar "yst" i byn. Skall försöka berätta om dem så småningom. Måste konsultera svägerskan på Näset (Bellviksexperten) så att det blir rätt från första början...
Nedanför Striems surrade maskiner och jag fick en pratstund med förarna, som skapar flis av småträd och sly, som skymmer vår vackra sjö. TOPPEN! De skall få ta allt som skymmer morfars stuga och andra bitar också, så att vi får öppnare landskap. Jag blev jätteglad när Mitte sa att det säkert gick att fixa undan en del nere vid sjön så vår utsikt blir blåare till sommaren!!!

Eftermiddagen tillbringade vi i Vilhelmina. Besiktningen gick bra och vi fick god ugnspannkaka hos Petter och Maria. Lukas var hemma en stund innan hockeyträningen. Olle hade en kompis där.
I morgon är det tandläkaren. Håll tummen för mig. Jag gillar inte tandläkaren!!

God natt.



Här ser vi de som skall hjälpa oss att hålla vår by öppen. Men det vill ju till sedan att alla hjälps åt att hålla efter det sly som kommer att dyka upp nästa sommar, och nästa sommar, och nästa sommar, och nästa sommar...

Det blev en blanddag. Allt möjligt blev gjort. Jag sorterade Canadakort för att kunna börja med albumen, Gunnar ordnade parkering för fyrhjulingen i lagårdsporten, Ulla och Kjell kom och hämtade älkött och vi hjälpte till att stycka och paketera. Så for vi ner på Näset för att äta världens godaste tårta hos Elsa och Göte.

Kvällen blev det en kort tur till morfars stuga för att ordna inför tapetseringen och kvällen avslutade vi med att titta på fotbollsgalan. Nu kojar jag. God natt.

En bild ikväll bara... 

Magnus tog bilden med självutlösaren en höstkall morgon förra året.

Jag fick ett SMS på min mobil: Idag skickar du gratis SMS till din far på fars dag, stod det. Det är säkert tufft för många att få ett sådant erbjudande. Min pappa var 91 år när han dog för snart 5 år sedan och jag saknar honom jättemycket fortfarande. Visst fäller jag en tår ibland när jag känner mig ensam och tänker: Nu skulle jag vilja ringa till pappa och berätta...

Men här i huset har vi haft Fars dag idag. Både Jon och Isak och så klart Magnus och Pernilla kom med paket efter maten. Både hårda och tunga! Häftiga spännband! Gunnar blev jätteglad. Jon hade ritat och skrivit ett fint grattiskort och Isak hjälpte till att öppna paketen.
Vi har haft en trevlig helg denna helgen också. Jag har byggt med Lego, ritat och målat, läst sagor, tittat på Bolibompa, kastat plupp i Bellvikssjön och litet lagat mat och diskat... Nu har jag träffat sex av våra sju barnbarn på en vecka. Tala om att ha det bra! I torsdags kom Petter, Maria och Olle för att ta rätt på älgkött i vårt kök. På tisdag kör jag till Vilhelmina för att besiktiga bilen och då träffar jag Lukas. Och förra helgen var ju Johan här med sina tre, Hjalmar, Hilde och Hanna.

Nu är det tyst i huset. Gunnar läser sin kvällsbok de obligatoriska 4 minuterna och jag skall snart fortsätta med min Åke Edvardsson-bok. Jag vet inte om jag gillar honom egentligen. Litet för äcklig och krånglig för mig. Jag måste försöka hitta någon riktigt bra bok nu igen. Finns det någon som kan tipsa mig vore jag glad. Skulle vilja gå med i en bokcirkel, men det finns ju inte något sådant här. Vilka skulle kunna vara med? Vi skulle köpa ett par böcker var och sedan lotta ut dem emellan varandra när vi läst färdigt?
Jag skulle vilja läsa Dan Browns senaste: Den förlorade symbolen
                             Tamara McKinley, Arvet
                             Sherry Jones, Medinas juvel
                             Mark Rowlands, Filosofen och vargen
                             Abraham Verghese, Skära för sten
                             David Wroblewski, Berättelsen om Edgar
                             Stef Penney, I vargars följe                              till exempel.

Här kommer de obligatoriska bilderna från senaste veckan.

Idag har varit en ledsen dag. Det finns sådana för mig också. Jag skall berätta litet varför det kan bli så.
En gång för 38 år sedan mötte jag en människa, som tog en plats i mitt liv. Jag valde inte själv men tyckte att det gick ganska bra att träffas och umgås. Med åren kom vi närmare varandra med allt vad det innebär i skratt, glädje, ilska ibland och olika tyckande. Kan vi kalla personen A? Jo, A blev en del av mitt liv och jag hade nog trott att det skulle förbli så i många år. Men för snart ett år sedan förändrades situationen. Jag trodde vi hade kommit ännu närmare varandra, planerade en utlandsresa tillsammans, att träffas hos A och bara ha det bra, mm. Men en dag kom ett brev från A, som slog sönder hela vår relation i tusentals bitar. Jag förstod ingenting - och gör det fortfarande inte. Det är hemskt att tro att allt är bra - bättre än någonsin, och så är det precis tvärt om. Jag känner mig sviken och besviken.
Jag tänker inte på det varje dag, men ofta dyker tankarna upp och jag fylls av sorg och frustration över det som skett. Jag KAN inte förändra situationen, bara vänta. A finns inte i mitt liv längre och det är ingen chans att läget förändras. För det känner jag mig för kränkt.
Idag har jag tänkt mycket på A och på hur vi kunde ha haft det...

Här några bilder från en underbar helg (om man bortser från tandvärken, som är över nu).

Ni ser att det mesta är glädje hos oss. Bara ibland känns livet tungt.
I morgon skall vi åka och hämta en älg, som vi sedan skall hjälpa till att stycka och packetera. Halva måste vi hinna fixa i morgon kväll, för den skall till Vilhelmina. Den andra halvan skall tills vidare ner i vår frysbox, så den får vi väl vänta med tills på fredag. Alltså två dagar som vi inte behöver känna oss sysslolösa på!

Igår vaccinerade vi oss för att slippa bli sjuka. Har du gjort det? Tror att det är bra den här gången. Eländet verkar sprida sig fort nu och jag har hört av de som haft det att det inte är någon liten förkylning bara!
Jag vill inte smitta ner någon, så därför tog jag vaccinet.

Vi hörs efter arbetsdagarna. Nu skall jag börja en ny bok efter att ha läst färdigt Camilla Läckbers senaste (som var ganska OK. I alla fall oförutsägbar...)
God natt och sov gott.

Det har kommit litet vitt puder idag. Genast blir det ljusare även om solen inte lyser över oss idag.
Sent igår kväll kom Johan med Hjalmar, Hilde och Hanna. Han bar upp de sovande barnen och vi pratade en kort stund innan vi droppade av alla tre. Mamma Malin har en "barnfri" helg. Innan Johan kom hade Kari och Hans varit förbi på väg till Borga. Vi åt och hade trevligt en stund.

I morse kom två små sagasugna barn krypande och vi läste boken om när Bäckhultarn åkte till stan. Efter frukost vid barnprogrammet Bolibompa lekte vi en stund och efter ett mellanmål är vi nu på gång att gå ut innan det är dags för lunch. Pappa Johan har givit sig iväg till skogen på en stunds vila för själen.

Här kommer några bilder från de senaste dagarna. Vi hörs om ett par dagar.








Så, nu skall jag ta mina kryckor och gå ut med tre vildingar en stund. Denna gången blir det de som får hjälpa mig istället för tvärt om. Pappa Johan kommer nog snart hem...
Ha det gott i helgen alla.

Har pysslat med litet av varje oglamoröst hemgöra: plockat småsaker - jag fattar inte att allt sprider sig överallt fast vi bara är två personer hemma!!! Det ligger alltid något på bänken i hallen, på köksbordet, i trappan till andra våning, på chiffonjén, på stolen under telefonen, ja överallt. Vem i hundan lägger allt överallt? Ja inte är det jag!
har tvättat hår och rensat ur litet böcker som skall förvaras i morfars stuga.
Så gjorde jag avbrott för att dricka elvakaffe hos Elsa på Näset. Det kommer att ta en ände med förskräckelse. Så ofta som jag fikar hos henne nu kommer jag att rulla innan vintern är över. Idag hade hon gjort kladdkaka med vispgrädde. Precis lagom kladdig och sanslöst god! Nästa gång FÅR det inte bli mer än en en pepparkaka eller en skorpa - Hör du det?!
När jag kom hem hade Gunnar just kommit från älgskog. Vi började elda i morfars stuga, för nu vill jag måla och göra fint. Skall köpa mera färg och en tapetrulle när vi far till Vilhelmina i morgon. Skall bjuda Petter med familj på middag och uträtta litet ärenden samtidigt.

Här skall ni få se min underbara födelsedagspresent. Det känns så fint att få något som varar en sådan här dag som känns litet extra viktig: en epok i mitt liv är över - nu börjar nästa. Och den skall jag njuta av!

Idag firade jag min födelsedag med att gå en promenad på en stig i skogen här i Borgafjäll! Eva och jag gick upp alldeles hitom Kvisselån och följde stigen upp till Tjädervägen. Det var en underbar stund. Tunn snö slog mot kinderna. Fötterna fann sin väg på den vitpudrade stigen. Där det gick litet utför fanns blåbärsris vid sidan som bromsade halkrisken. Luften var kall men benen och hjärtat varma. Det var fantastiskt att kunna ta alla dessa steg utan att det gjorde ont! Eva hittade några trattisar, men vi hade ingenting att bära i så de fick vara. Gamla kullvälta stockar såg ut som vättehus och trollboningar i den grågrönvita färgskalan. När vi gått färdigt hade vi traskat på ungefär en kilometer idag också!

Kvällen tillbringade vi på födelsedagsmiddag hos Eva och Bengt. Jättegott och jättetrevligt. Härliga vänner! Telefonen har ringt hela dagen. Det är många som vet att jag fyller och grattar - det värmer. Tack alla.
Kameran glömde jag vid middagsbordet, så bilder på skogen och stigen kommer i morgon.
Med träningsvärk i musklerna går jag till sängs och fortsätter med boken En liten hattaffär på hörnet. Den skickade AnnaErika till mig. Verkar jättemysig. Kram alla mina vänner.

Idag har min första pension satts in på mitt konto. Det känns konstigt att vara pensionär - mycket äldre än jag känner mig. Läbbigt att tänka 15 år bakåt: kul 50-årsfirande. Det var ju alldeles nyss!!!! och 15 år framåt då är man 80 år - om man har tur...
Det har blivit tyst i huset. Idag är det bara Gunnar och jag igen. Väggarna kryper närmare mig och jag vill UUUUT härifrån. Det har blötsnöat och jag vågar inte ta massa steg ute för jag vill inte ramla. Nu när det börjar kännas rent bra får det inte gå fel. Härligt att JP i morse och Elsa och Göte på eftermiddagen kom förbi på litet fika. Social samvaro är ett måste nu när jag inte kan köra bil och skaffa mig den själv. Om två och en halv vecka skall jag kunna trycka på gaspedalen igen. Till dess beroende av Gunnar...

Dags för litet bilder igen.


JON fyller 6 år och bjuder på tårta i Bellvik.

Här är vi på finmiddag på Näset hos Elsa och Göte. Våra små killar skötte sig jättefint. De var de enda som inte hade fläckar på sin duk berättade värdinnan dagen efter. Både Jon och Isak älskade den härliga hallon - marängtårtan och bad att få "en bit till". Vi hade en trevlig stund tillsammans. Tack kära svägerska!

Jag hoppas att jag inte har gjort något tokigt nu. Mina lägerskolor i Hemavan har givit mig och mina elever så mycket som jag har att tänka tillbaka på nu sedan jag blivit pensionär. Jag vet att vårt gemensamma intresse och engagemang har satt spår hos de ungdomar vi haft med oss. Så fort man träffar någon som varit med talar de om det. "Minns du Ingrid..." Jag är så glad att Johan kom med förslaget för 15 år sedan. Jag fick inte bara en bra researrangör utan också en mycket god vän.
Ha en bra födelsedag tillsammans med Din sambo och Dina vänner! Jag dyker upp senare. Alla här hälsar och hurrar.  Kram.

Idag har det hänt en hel del:

Distriktsköterskan tog bort klamrarna ( 18 st ) från såret. Allt bra!

Vi hälsade på Berta och fick en mysig pratstund.

Vi hälsade på Ulla och Kjell och fick slutet av den goda hallonpajen.

Vi handlade inför helgen.

Ingrid Lövgren kom och hälsade på, lämnade present från Strandenskolan och fikade.

Gunnar gjorde Raspeballer till middag. Supergott!!!!

Det mörknar ute. Bara himlen över lagårn är dovt isblå. Skogen är svart. Epo skäller som en tok just nu och i min fantasi vandrar björnen efter kanten på lägda. (Skulle faktiskt bli besviken om det bara var räven...)  Gunnar har börjat lägga fram sina jaktkläder och grejor i soffan i rummet. Man får inte ha krav på hur hemmet skall se ut så här i hösttider. Jag har lärt mig med åren. Detta är det 38e året. Tala om lättlärd!!

Vi ringde killarna i Lycksele förut för vi kunde inte vara utan en vers på "Lille katt, lille söte rare katt" Han tar i så att vi nästan inte behöver telefonen. Underbart! Jon har önskningar inför kalaset här i Bellvik nästa helg. Vi skall se om det går att ordna.

Visst märks det att humöret är tusen gånger bättre idag?

Ha en bra kväll så hörs vi i morgon.

I morse när jag vaknade var det vitt på backen! Oh så fint det var! Det vackraste på hela året är den första höstsnön. Det tyckte alltid pappa Kurt också. Det finns ingen gång jag saknar honom så som just i detta ögonblicket. Jag ringde alltid och berättade om första snön - och vi gladdes tillsammans. Vi längtade båda lika mycket efter släta, fina, orörda snövidder och härliga spår genom snötyngd skog. Jag tror att Du ser detta från Din himmel. Kanske har Du snö där året om och ständigt välpreparerade spår...

Elvakaffet drack vi på Näset. Tack svägerska! Du vet hur skönt det är att komma från huset litet! När vi åkte hem rann och droppade det överallt. Denna snön försvinner nog fort. Gunnar lade om till vinterdäck och tog sedan en tur med fyrhjulingen och Epo. Han var borta över en timme och kom hem med björnspår i blick. Vid flygfältsvägen alldeles ovanför Staffans hade en björn gått över mot byn. Epo vart stortokig och ville följa efter. Men det var nästan mörkt och mobilen hemma. Undrar var björnen sover i natt?  Kanske alldeles bakom den stora vedhögen...

Här är sommarjobbet Lukas!!!  Kanske du vill förhandla upp lönen litet...

God natt alla. Nu skall jag ta mina tabletter och sova.

Det har varit skruttdagar! Undrar om kroppen reagerar på operationen genom att jag drabbats av dåligt humör, pessimism (så himla olikt mig), ingenting är roligt, ingen bryr sig.........  Tårar hjälper inte, det vet jag, men de kommer ändå. Borde stråla och vara glad, för allt går sakta framåt, men det har inte gått.

Det var ruskig tur att morgonen var så fantastiskt underbar idag. När jag vaknade av att Nitra gnällde och ville ut strålade oktobersolen över frostnupen natur och jag ville också ut. En stund senare gick jag runt hälla och NJÖT! Luften var så otroligt frisk och höstkall. Det fanns många motiv för kameran. Ni får se på några.
Allt känns litet bättre idag. Nu skall allt vända. Är fortfarande ganska hjälplös, men kan i alla fall gå ut och gå två- trehundra meter! Underbart!



Så några fler bilder från vår gård vid Bellvikssjön.

Morfars stuga.

Vår lönn har blivit stor och är höstvacker.

Utsikt mot norr och Avaträskbergen.

En enda liten blå blomma har vägrat ge upp.